Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 september 2025
Hårmanarna på dem alla voro upplösta och hopbundna midt oppå hufvudet med klipprisrefvor, så att de föllo ner i ansiktet eller åt ryggen, som hästsvansar. Tänderna lyste gulfärgade ur grinande gap. De tjöto och skrattade af hänförelse, när Ante vettskrämd och rådvill, som ett riktigt blekansikte, försökte att undkomma dem.
Hon lyfte den trebenta kaffekokaren från det flammande bålet på spisen lade, som sed var ett par duktiga saltkorn i den och spolade lite kallt vatten öfver den för att påskynda afklarningen. Ante och Maglena hade röjt af bordet. Gröttallriken och gamla grötrester, förvarade i kallkontoret ute på förstugukvisten sattes fram med sirapsdrickat till.
Maglena såg ängsligt bort till Ante, som helt ordentligt satt framme vid bordet och åt myrbär och gräddmjölk tillsammans med Angela, Viva och "Rofvorna", som prästbarnen Ingegärd och Gertrud kallades i förening. "Säg de om du vill", medgaf Ante, som såg systerns vånda. "Till mig, bara till mig", hviskade Sylvia. "Hur såg kyrkan ut?" "Grön inni, me blått tak." "Var det skogen?
Hon slängde af sig näfverskorna, satte tår och "fingerkrok" i stenskrefvorna bröt sig, bräckte naglar, var blåröd i ansiktet af förskräckelse och ansträngning i hvar minut färdig att förlora taget med fingrar och tår och störta baklänges utför. Ante hörde hennes flåsande mellan björnens olåt. Han tog ett par språng tillbaka, böjde sig ner och tog tag så hon kom upp öfver värsta stupbranten.
Vi, som ä manfolk, ska väl int ge oss öfver så där på rappe. Gå före och håll Gullspira i raggen så frys ni då int om händerna. Det var Ante som talade och kommenderade och småpojkarna visste sig ingen annan råd än att lyda, helst Gullspira, "som hade folkvett", det trodde de fullt och fast, hört kommenderingen hon med och klämde sig intill dem med sin ludna, varma päls.
"De va farligt hvad du vari länge borta", sade Maglena, när Ante springande kom fram till kälken på hvilken hon och Månke klämt sig in bredvid Gullspira. "De kändes ledt te gå ifrån farfar. Men jag fick de här af 'en." Antes ögon lyste när han visade syskonen silfverrofvan, som pickade och gick ordentligt, och när han kunde breda fällen öfver geten.
Var det Gud, som var prästen?" hviskade Sylvia, plötsligt mycket allvarsam. "Gud har varit hos oss och tagit tillbaka lilla syster Eva, som jag hade förr. Hon har så roligt nu att hon inte vill komma igen till mig. När jag har tråkigt så tänker jag nästan också gå till henne, opp till Gud. Säg, var det Gud, som var prästen?" "Nää, de va bara Ante." Viva hade smugit fram.
Farfar var ute i krig och slogs han. Och därför har ingen fått ta ifrån oss lande vårt." "För farfar var krigsman", retades Maglena. "För alla karlar här var krigsmänner, ser du." Ante rätade opp sig och hans ögon blefvo stolta och allvarsamma. "Ryssen understod sig int till att ta oss, och ingen ann' tordes på de häller.
Ante hade lärt sig att göra långlur af granspjälkar och björknäfver och han hann knappast vakna och sätta sig opp i mossan, som glittrade af dagg, förrän han var i färd med att blåsa, stornöjd när han kunde få fram några toner i följd.
"Men är du tokig gosse", skrek hon till sist, när Ante steg opp och gaf handslag på köpet. "Pengarna skulle få stå inne hos sågställaren tills Ante kräfde ut dem." "Är du rent från vettet, stinta", hväste han hotande tillbaka. "Nu kan du likaväl ta å sälja bort mej å", tjöt Maglena kväfdt och så pass dämpadt som hon förmådde.
Dagens Ord
Andra Tittar