Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 november 2025
Han bredde ut halmen på golfvet, på lämpligt afstånd från spisen med eldgnistorna. Gullspira visade sin erkänsla genom att genast gå fram och nappa i sig några af de tomma axen, och sedan stolt och behagfullt klifva in i halmen och lägga sig till ro för natten. Ante satt kvar vid bordet och tackade, med sänkt hufvud, Gud för maten.
"En tycker de en hör utomsej de som tala inom en." "Han hade stuli en knif tänk du, han som hörde trasten säga 'knif-tjyf'." "Jag menar de." "Men 'fattig krigsman'. Hvad är de för reda i de tale?" "Jag tänk", sade Ante och lät arbetet hvila medan han drömmande blickade in i elden.
Ante, som orolig såg sig omkring efter alla märken i skogen äfven där den var flack, härjad af skogseld eller uthuggen, Ante såg med ens stora, grofva, litet aflångrundade spår i rad, spår hvilka gingo i bredd med hvarandra, spår af flere af många fötter, vargens fötter !
En tjur, som hade mässingsring i näsan och kedja i pannan, och som vardt så storsint när han såg barn att han vrålade, så det rök ur mulen på'n och han fick gå i särskild inhägnad om da- garna. Och Pelle hade lofvat att de skulle få fiska foreller i en liten fjällbäck. Och han skulle lära Ante blåsa bockhorn, som är lättare att blåsa i än långlur.
"Och du hinn få bra' med skedar och tvaror te bju ut. Om det bara vore så att löfvet börja spricka fram på björkarna så kunde vi göra vispar å, och lassa på kälken." "När de är vispristider är de nog slut på kälkföre", anmärkte Ante småskrattande.
Sanningen att säga så hade hon hela tiden likat Anna-Lisas tal, fast hon tyckte det var ledt att dom bägge två skulle ge sej på Ante, som, det visste hon granneligen, inte ätit ett Guds lån förr än de alla hade fått nog på morgonen, innan de gåfvo sig af. "Åh int vet jag", sade Ante, "huru många getter kungen har.
Jag sparde en just för den skull." Maglena stoppade bullen ifråga, hel, som den var, in i Märta-Gretas mun. "Gulla heller Maglena så tokigt du bär dej åt. Ska du rent kväfva lilla våran", sade Ante, han drog tillbaka bullen ur munnen på den halfkväfda lillan och plockade in bit för bit af den i hennes begärligt öppna gap. "Si här få dom en mjölksvätt till att värma sej me.
"Ja det kan du vara säker på. Jägmästaren han sade, att han rent af aldrig hade sett så riktigt blanktvättade och kammade barn, som de där tre i bondgården." Maglena och Ante logo hemlighetsfullt emot hvarandra. "Ja, det var nu historien om Anna-Lisa och Per-Erik."
Hon stälde under tiden frågor på honom i katekesen, hvilken de förstås förde med på vandringen: "Hvad nytta medför arbetsamhet?" "Arbetsamhet befordrar hälsa och välstånd, hindrar många tillfällen till synd." "Käre dej gör de int så noga. Bara lappen bak blir riktig, förstås", fortsatte Ante i samma andetag.
Barnen logo emot honom, varma och röda, så som de fäktat. Småstintorna i sängen sjöngo sina små till sömns med mjukt, ljufligt ljudande, 'Millmaste tana'. Månke och Per-Erik slogo och gnisslade med knif och järnskrapa i grytan, skrattade och skrålade: "Näcken han spelar på böljan blå." Inte nog med det. De drogo till med en visa som Ante inte likade, då den liksom angick honom själf.
Dagens Ord
Andra Tittar