Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 september 2025
Då man var ute hos främmande folk, som de nu alla voro, så fick en be sej fram så vackert och inte kommendera sej till hvad det så vara månde. Ante var äfven kvickt på fötter. Hans första tanke gälde Gullspira, som inte fanns i stugan. Det var ju hon som hade mjölk åt småstintorna.
"Bra kortsynt vore du, Ante", tillade hon allvarligt, "om du icke insåge att det varit godt på många sätt det, att ni gåfvo er af när stugan var tom, godt inte endast för er själfva. Barn, som lärt hvad rätt och sant är af mor och far, bära fram välsignelse med sig, hvart i världen de än ta vägen."
"Hu häller, det är rent som om vi vore ensam på hela jorden"", sade Maglena och drog den lilla hemväfda schal hon fått af mor Brita-Dea bättre om sig. "Ja, nog är de sant, men de ska bli mindre grufsamt te komma in i gårdarna, när vi int är så många", tillfogade Ante.
De höllo sig först undan alla försök därtill, af rädsla för, att man skulle ta kvar dem och föra dem till fattighuset , sen af nödtvång, då det icke fans en än så eländig liten stuga att komma in uti så lång skogen var. "Kom Gullspira", lockade Ante till sist. "Jag lider int höra den olåten på barna. Du få dra 'na ett tag igen Anna-Lisa."
Hon går, men är då alldeles bort i tok." Ante lyssnade på klockan, skakade på den, som han sett stort folk göra. "Hur långt bort i tok är hon?" "Hon står på åtta. Åtta på moran kan de int vara när de är mörkt och månen är oppe." "Ja, då måtte de vara åtta på kvällen." Ante började skratta. "Jag tror skogsrå har trolla bort syn för oss."
Ante och Maglena ledde Gullspira emellan sig. De stödde henne på samma gång, ty det var väl så svårt för henne som för Månke, att komma fram i halkan. "Vi få mäst ta och dra na", sade Maglena. "Stackars lill'piga, du ränn ju åt alla håll och blir rakt slut för oss." "Sätt dej på kälken du Månke och håll i 'na. Hon kan godt stå där." "Hon står nog ändå.
"Bry er int om te sörje öfver de, mor", sade Ante, som satt vid sängen och försökte tvinga i modern vattenvällingen, som han nyss kokt i spisen. "Dom ta er, om ni vill eller int", flämtade den sjuka. "Ett sån't nödår, när alla mått förtjäna för att lefva. Och ingen som blir god mot er och bryr sig om er." "Vi gå härifrån mor.
Min lilla grevinna har glömt, hur lagad mat smakar. Det ante mig, mumlade mor i Sutre. Stackare den, som är liten. Hon rullade hastigt uppför trappan. I köksdörren vände hon sig om, neg djupt och sade: Ja, då får en tacka herr greven så mycket, så mycket att han håller till godo i Sutre. Fägnar mig, fägnar mig, svarade Frönsagreven.
Vänd mot fru Olga snyftade hon: Stackare oss båda två, hennes nåd! Det här ante vi inte i morse, när solen sken så klart! Var har du hållit hus? frågade fru Olga lågmält, mindre angelägen att leda förhöret inför offentligheten. Bollan åter hyste därvidlag inga betänkligheter utan ropade: Var jag har hållit hus? Halva dagen har jag suttit i en torkria ute på myren och svettat mig lungsur.
Medan de åto stod Maglena som riktig matmor vid spisen och stickade vantar. Först efter "karlarna" blef det hennes tur att ta' för sig af mjölk och de brödbitar och limpkanter hon hade sparat i matsäcksknytet. Ante lade på elden och skickade drängen till skogs med kälken. Han skulle i dag efter ved för hushållet och kände betydelsen af att vara både häst och dräng.
Dagens Ord
Andra Tittar