Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 september 2025
Han gallskrek och hakade sig med både armar och ben fast vid Ante. "Ja men aldrig har jag sett så farligt i hela lifve", skrek Maglena. "De är ju en katta, och han kan int gå" . Maglena tog vidundret, som verkligen befanns vara en katt, opp i famnen, utan att akta på huru den fräste och spottade; själf darrade hon af skrämsel och medlidande.
Och där syntes som en liten, liten rök, stående rätt opp ifrån det där, som kom rännande. Månke han kom på fötter igen, och det med fart. "Herre gulla! Gosse! Stinta! Sir ni! Jag menar de är skrymt själf, som kom och tar oss." Ante och Maglena ryggade tillbaka af förskräckelse. De hade allt gärna, lika väl som Månke, velat ta till fötter.
Jag förstår att vi böra följa den väg som din moders böner banat ut åt dig." Ante såg upp, häpen, som bländad af blixtens ljus. "Du får din uppfostran hos oss och får studera vid gymnasiet i staden. Jag är viss om Guds välsignelse öfver företaget för både dig och oss. Vi, min hustru och jag bli mor och far för dig, hvilka alltid vilja dig väl. Du blir god son åt oss, och så är saken afgjord.
Han var påfallande spak ja hördes rent af helt förtrolig, när han gaf sig i språk med Ante. "Vi tänk gå på koxen i bröllopsgården här bredvid. Brita ska gå dit med mjölken och då följ vi med och koxa på bruden." "De bli nog behändigt för er, de", sade Ante och ville förbi Grels, in. Men denne ställde sig i vägen. "Ja de bli lika behändigt för dej och syskonen dina, som för oss."
Och att nu ändå varsna sådana spår! En tröst var, att han ensam förstod, hvad de kunde betyda. Nu var Kanan-sången slut. Han tog själf upp en ny sång, och syskonen stämde in: "Jag vet ett land af idel ljus, hvars ..." Ante hann ej längre "Barn ! Det ryk, och gnisterna flyg ur skorsten till en gård! Herre gulla, vi är ute i bygden, och jag hör hundarna skälla."
Hon skrattade och hoppade i fruns knä synbarligen förtjust öfver att få åka kälke. Frun steg upp, lyfte henne upp till sig och kysste henne. "Du älskade lilla Etta barn, nu ska' vi gå in, barnet skall äta, och sofva middag, och bli mors friska duktiga flicka." "Uj Yla", "Uj Yla", "Ante", "Ila Tasta" Allena!" Den lilla sprattlade vildt, för att slita sig ur de armar, som så ömt omslöto henne.
"Kan ni gå vägen fram ensammen nu, så går jag tillbaks efter Märta-Greta", sade Ante beslutsamt. "Gå bara så pass fort att ni håll värmen i er, och håll er mellan granprickarna." "Ja ni mått göra som jag säj", upprepade Ante myndigt, men med ett djupt bedröfvadt utseende, nu till, då syskonen uppgåfvo ett tjut af skrämsel, sorg och fasa att bli lämnade ensamma, utan Antes tryggande skydd.
Maglena, och Månke, hvilken just masat sig opp, kastade sig storskrikande framstupa öfver kälken. Ante höll Gullspira vid ena hornet bakom sig. Han stod stilla med bister tungsint uppsyn. Barnen Gullspira Åter for det igenom honom att han själf fört dem till det elände, de farligheter, som de nu hade öfver sig.
Men drogos fram och höllos stilla af lappar medan stintorna mjölkade i de små skollorna. Renkor och kalfvar stirrade undrande på främlingarna, Ante och Maglena, hvilka hand i hand med Sigri gingo ute midt i den väldiga hjorden. Lappbarnen gingo trygga ibland rentjurar, som stredo och bökade emot hvarandra med till sist sammantrasslade horn, och lassolinorna, som flögo om öronen på dem.
"Vi sätt kälken framför elden och så tar jag i med te sy roser. Jag har två vantar te sy på." "Då sätt jag mej och tälj och skrapa ur träskedar." Ante tog ämnen från kälken. Jag mjölka väl int bara åt katta heller, utan vi få väl äta på samma gång nu, när du är husbond och jag är matmor. Maglena satte sig bredvid Ante på kälken, med trävrilen i knäet. Katten kom och strök sig spinnande emot henne.
Dagens Ord
Andra Tittar