Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 september 2025
Med uppöfvad vana dök hon med handen ända ner till botten i den. "Mässingskammen"! Månke måste få själfva mässingskammen af henne, att hålla sig fin med utsides, liksom Ante hade gett honom det han skulle hålla sig fin med invärtes. "Månke", ropade Maglena, "Gosse, du mått vänta." Månke saktade stegen utan att vända sig om.
Pelle och Ante voro ute och försökte trampa opp en stig dit ned. Morgonen därpå, i dagningen skulle barnen ge sig af och de gingo alla till bädden i god tid. När de hade somnat, hvilket inträffade så fort de lagt sig i halmen, gick Pelle ut. Han haltade ner åt bygden. Folk, som sågo honom sade: "Nu går Ladd-Pelle till krogen igen. Han har väl legat hemma, full under ovädersdagarna".
Hon gret , gret, fast så tyst att ingen kunde höra det. Men det syntes på axlarna, som skakade och på den tröstlösa ställningen med hufvudet. Syskonen mumsade på sina präktiga smörgåsar under ängslig tystnad. "Käre dej, Anna-Lisa , käre dej", sade Ante och försökte dra hennes händer åt sidan.
Outtröttligt fortsatte han med sitt blåsande, när han inte hjälpte Maglena att repa fina rötter och sega refvor, af hvilka de skulle sätta ihop korgar att sälja när de åter måste ut på bygden. En afton, det var just innemot slåttandstiden, voro Ante och Maglena midt inne i villande skogen.
"Ja, men si kungen skulle bli smäckmätt först, förstår ni, och alle hans drängar och piger" ifrade Maglena. "Förresten vet ni barna, så kan kungen få de, som är finare ändå än fläsk och pärer och getost. Han kan få färsk-laxen om han vill", sade Ante öfverlägset. "Int på vintern heller; då laxen kryp efter åbotten ut till storvattne, är han nog int go te ta", anmärkte Anna-Lisa.
I dödsjagadt lopp kom en ung kviga brytande sig ut ur skogen, emot gläntan. En slagbjörn var henne i spåren, en brun, lurfvig best, med de små ögonen, ondskefullt och hungrigt lystna, glimmande ut ur hufvudpälsen. I ett tag kastade Ante ner boken han skulle predika ur.
Han sjöng i tro på hjälp, fastän hans starka röst ju egentligen bäst förmådde att nå och väcka vargen, barnadödaren, af hvilken han nyss varsnat de många spåren, i bredd med hvarandra. Men så här långt ner åt bygden trodde han, att man skulle gå fri från den. Ante tyckte det han med barnen gått så långt från hemtrakten att alla förhållanden skulle ha förändrat sig.
"Vi gå opp åt bärge här", hviskade Ante. "Dom har hunn med sej i bröllopsgården. Han varskor nog om vi gå förbi där och då är det slut med Gullspira och mest me oss å." "De är farligt bra att int kälkspårena kan synas", återtog Maglena, de är isgata oppigenom stigen till berget." Barnen satte sig i rörelse. Ante drog, Maglera sköt på, och Månke gick bredvid och såg till att intet fattades geten.
Men hon kunde inte komma undan och ge sig efter Ante, för Sylvia satt i hennes knä och ville vara lillbarn. Hon var så späd och liten Sylvia, och hade så tunna, mjuka kläder, så Maglena kunde godt hålla henne, ja till och med gunga henne lite smått och hålla myggen borta från hennes fina, bleka lilla ansikte. När Sylvia fick se de främmande, satte hon sig upp.
Ante stannade tvärt, när drängen var alldeles inpå honom. Han satte vigt ut krokben. Med en rasande svordom föll stora, grofva karlen i backen. "Ja vänta mej du, i morgon hitta jag igen dej, då ska jag bulta morskheten ur dej", vrålade drängen, som fumligt reste sig opp, men fick fart i sig när han såg det andra följet lämna honom och närma sig bröllopsgården.
Dagens Ord
Andra Tittar