United States or Guadeloupe ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det var just inte vanligt att bli hälsad , när man kom som nödårsfolk i gårdarna. "Hvad kan hon heta en så'n stinta", frågade hustrun och strök tillbaka halsduken från Anna-Lisas ljusa hår. "Anna-Lisa", svarade den tillfrågade och såg med sina ärliga blå ögon upp i bondhustruns sorgsna. "Nej, de är väl int sannt heller? 'Anna-Lisa', som våran Anna-Lisa, hon som Herren tagit."

Det var nog ett drygt göra, att en kall vinterdag genom milslång skog i en sådan beklädnad, och det var kanske inte att undra att Anna-Lisas annars icke oäfna ansikte med de blå ögonen och det ljusa håret, hade ett mörkt, bistert uttryck. Hon och brodern stretade åter iväg med kälken. Anna-Lisa muttrande och puttrande, Maglena helt upprymd såg för sig en kungageterskas härliga tillvaro.

Följden blev också, att Karlsons aktier hos idealet sjönko till långt under pari i samma ögonblick som Anderblads och fröken Anna-Lisas blickar för första gången pejlade varandras djup, och i Anderblads ingalunda brandfria hjärta slog lidelsen ut i full låga. Det blev en skön kväll.

"Du mått med oss hvart vi , Anna-Lisa", mumlade Maglena med sista smörgåsbiten i munnen. Hon torkade näsa och fingrar det lappade, urtvättade förklädet och strök med sitt hufvud emot Anna-Lisas kind. "Si du, de är alltid behändigt te vara ute, om en också inte har de bra, sir en ändå mycke. Snön hitta te sätta sej roligt allting.

Sanningen att säga hade hon hela tiden likat Anna-Lisas tal, fast hon tyckte det var ledt att dom bägge två skulle ge sej Ante, som, det visste hon granneligen, inte ätit ett Guds lån förr än de alla hade fått nog morgonen, innan de gåfvo sig af. "Åh int vet jag", sade Ante, "huru många getter kungen har.

Hon såg i dunkel men lockande dager en framtid av tidningsartiklar, broschyrer, intervjuer, kongresser Larsbo, agitationsresor jorden runt, förföljelse och ära, fanatiska fiender och fanatiska vänner. Hon hade icke varit professorskan Anna-Lisas dotter om hon icke funnit denna framtid uppiggande och förtjusande. Vem eller vad hade åstadkommit denna plötsliga förvandling? Ingen, intet.

Är det jag, som stänker kanel i min sängkammare och allt det där andra? fortsatte fru Olga, vit i ansiktet och med vidgade svarta ögon. Är det mig ni kallar där? Är du inte en sköka? skrek Spillebodaren. Nej nu går det för långt! mumlade fru Olga. Och professorskan Anna-Lisas starka ande vaknade plötsligt inom henne.

"Men de blir mej bara tungt, när jag tänk småpojkarna. De är jag, som ha tvätta dom och kamma dom, och mjölkat Gullspira, att dom har fått söt mjölk om dagarna. Den minste är inte gammal som den här, och skall fara och kring vägarna, medan jag har det bra." Anna-Lisas stora blå ögon tårades. Hon gick ut till syskonen. Husbonden följde henne. Han tog smådrängarna i ögonsikte,