Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 juni 2025
Gubben Brant, sade Adolf, under det han vid Görans sida vandrade framåt på den slaggbeströdda vägen genom skogen, är i mitt tycke en typ av den äkte svensken, sådan Vår Herre väl egentligen ville ha honom tapper, avgudiskt kär i sitt fädernesland och dess krigsära, gudfruktig, sinneslugn, rättfram och bottenärlig.
Varorna voro över allt beröm, men underligt tycktes att en knalle sålde både socker och kaffe, kamgarnstyger och kardullskläde, saker av gammalt silver och guld, och någon gång begagnade sidenkjolar, passande för prostinnor eller ännu högre upp. Och okänt var före Träsken att en knalle åkte i kärra efter häst med pingelverk över manken.
Nej, han kan inte det, bekräftade länsman. Han kunde det i morse, det såg jag, då jag åkte genom Sutre. Men nu är han lam i benen. Gumman lyfte upp pojken, vände honom fram och tillbaka, kände på armar och ben. Larsson, sade länsman, vad är det, som försiggår här i Sutre? Gästgivarn betänkte sig. Det vet jag inte, svarade han. Men nog ser jag, att det är något.
Skogarna på udden och holmarna bildade här och der en mörk infattning. Men de åkte längre ut på den öppna fjärden, der utsigten var mer fri åt alla sidor. "Skola vi bege oss ännu längre bort, eller redan vända tillbaka?" frågade Nymark. "Inte tillbaka, nej, bara framåt, långt bort från staden så långt som möjligt." "Men ni tröttnar." "Inte det minsta.
Och eftersom knallen lovade att lära honom rätta sättet att tappa konjak ur gråberget, och eftersom gästgivarn vid fyllda femtio så gott först som sist borde se sig om i världen, ställde han om sitt hus, spände för kärran och åkte med knallen till Göteborg. Fem veckor senare, vid Brittmässotid, vände han tillbaka.
Kunde det länge dröja, att ej en sådan menniska blef allbekant? Den andra lyder: »En gång åkte gref Peder Brahe förbi. Då tog jag af mig hatten som andra och bockade mig. Lasse frågade mig, hvarföre jag det då gjorde. Derföre att riksens drots åkte förbi, sade jag, och det heter 'ära den äras bör', och han dessutom är en herre, hög af ålder och meriter, och meriter ega vördas och äras.
Och så drömde han, att han satt på sjustjärnorna och åkte opp för himlavalvet, där han hörde en fiol spela, som hade strängar så långa som landsvägen, med ljudpinnar höga som mastträn och stallen voro av vitt porslin, och nordanvinden var stråken, hartsad med isbarkar; och fiolen gav melodier i nya tonarter med tre kvarts toner i stället för halvtoner, och det fanns både eiss och hiss, som han alltid undrat över vart de tagit vägen, när Gud lät människan skapa klaveret.
Han tillstod öppet, att de int' va' någe annat som hindra honom att vända åter, än att bå far och mor var borta ur stugan. "För sir du, Ante", hade Månke försäkrat och slagit den ena handen i den andra, "för sir du, vore dom bara där, så vände jag för min del och åkte hem igen i akkja efter renoxe hela vägen till Frostmofjället, så mycke du vet de."
Inne där prostinnan och hennes döttrar och klockarens Amalia och kyrkovärdens flickor och jag och några andra bastanta gummor hade trängt ihop oss, kommo vi att prata om nymodiga påfund och sådant. Alla de gamla och prostens flickor isynnerhet voro öfverens om att det var en styggelse när flickor åkte på velociped. En karl det kunde gå an men en flicka usch då! Men Ingrid bara skrattade.
Leende svarade då Zakarias, den ärlige gubben: "Ej är det jag, som skall bädda din säng och syra din rocka, Fråga ej mig, men henne, och lofvar hon, lofvar jag äfven. Väl med en sämre kunde hon vandra och vandra till sämre." Sade och ropade högt åt hästen och åkte sin väg bort. Men till stugan begaf sig med fröjd den raske Mattias.
Dagens Ord
Andra Tittar