Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 juli 2025
Ack, hvarför vakar icke han, Som vaka kan Och kallad är att vaka? Hans sånings stund till ända går; Om han ej sår, Hvad skördar han tillbaka? Det är dock en helt annan skatt För honom satt Att hoppas, se och kräfva, En skatt, som här en mammons slaf Ej känner af, Ej vet att eftersträfva.
Det är den stora linden, det är vårdträdet. Det är nu så gammalt och år för år grenar det allt mer ut sig över huset. Den första av Ulvungarnas ätt satte det för länge, länge sedan, och lövdisen, som bor i den höga stammen, vakar över oss alla här, ända från det vi äro små. Därför vaka vi också över henne och hennes träd. Kom ut med mig, så att jag får visa dig kring på gården.
Tanken, att Hanna nu blefve fastkedjad vid en sjukbädd, finge vaka och trötta ut sig, kanske uthärda anfall af otålighet och svårt lynne, smärtade henne för mycket, för att hon annat än i förbigående skulle tänka på sin egen missräkning.
Då sade han till Petrus: »Simon, sover du? Förmådde du då icke vaka en kort stund? Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.» Och han gick åter bort och bad och sade samma ord. När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda. Och de visste icke vad de skulle svara honom.
Och likasom jag har vakat över dem till att upprycka, nedbryta, fördärva, förgöra och plåga, så vill jag nu vaka över dem till att uppbygga och plantera, säger HERREN. På den tiden skall man icke mer säga: »Fäderna hava ätit sura druvor, och barnens tänder bliva ömma därav.» Nej, var och en skall dö genom sin egen missgärning; var man som äter sura druvor, hans tänder skola bliva ömma därav.
Varen edra lärare hörsamma, och böjen eder för dem; ty de vaka över edra själar, eftersom de skola avlägga räkenskap. Må de då kunna göra det med glädje, och icke med suckan, ty detta vore eder icke nyttigt. Bedjen för oss; ty vi tro oss hava ett gott samvete, eftersom vi söka att i alla stycken föra en god vandel.
Träd in att se och smaka, Hur ljuflig Herren är, Att bedja och att vaka Med hans utvalda där! Där ute lefver flärden, Så glädjelös och tom, Ack, ringa fröjd ger världen Emot Guds helgedom. Ej vill jag vandra fjärran Till mörker bort från dag; Mitt ljus, det är af Herran, Min sol uppsöker jag. Inför hans anlet klara Vill i hans hus jag bo, Där är mig godt att vara, Där har mitt hjärta ro. N:o 225.
Sex år senare, efter en dans, sutto en morgonkvist på ön, ungbonden Albin, gift, med två barn, och den berömde målaren Axel *, också gift, med tre barn, vid ett glas glögg och pratade. När fruarne sågos utom hörhåll, girade samtalet över åt gamla minnen och flickor naturligtvis. Hör nu Albin, minns han Mari, frågade herr Axel, som om nattens vaka drivit upp gamla intryck. Jo, det gör jag nog!
Ack, mitt lättare var Än hans, som af synder ej visste. Dock längtar jag arma att somna. O Jesu, jag följt till Getsemane dig, Men tänker på ro, då du kämpar för mig; Förmår jag då ej Att vaka, fast krafterna domna? O, räckte min nöd som jorden så vidt Och högre, än skyarna tåga, Och finge jag se ditt anlete blidt Och fram till ditt hjärta mig våga, Hvad vore mig nöden mot nåden?
Hon hade ämnat bedja och redan lagt händerna i kors öfver bröstet. Men sömnen fick makt öfver henne, innan hon kom till midten af "Fader vår", och ögonlocken slöto sig. "Maja Lisa," hördes det åter från fruns säng, "orkar du inte vaka en liten stund?" "Jo!" Hon satte sig upp och gnuggade sig i ögonen. Märkvärdigt, att hon var så sömnig. "Man kallar mig till domen." "Herre Gud!" "Kom närmare!
Dagens Ord
Andra Tittar