Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 september 2025
Skyndande kom hon på gården och följde den banade stigen, Mödosamt letande väg bland hopade drifvor i mörkret; Först då hon herrskapsbyggningen nalkades, höjande blicken, Såg hon och kunde ej tro sitt öga en främmande anländ; Än med flämtande spann stod hög kursläden vid trappan.
Så han ropte, och gladt i den sextonårigas hjärta Tändes en aning. Skyndande, utan att söka en omväg, Sprang hon i snön tvärsöfver och kom till sin fader på trappan. "Hvem är den komne?" frågte med bäfvande stämma hon. "Fader, Skynda då, säg mig det, plåga mig längre ej; o, om min gissning Sviker, förgås jag af sorg. Är det möjligt, att Adolf är hemma?"
Vi kunna icke åtaga oss ansvaret för någonting alls, varken för att gå framåt eller vända om eller för att stå stilla. Men nu... Var det inte någon som gick i trappan... Han sprang upp från soffan och gick ut och öppnade tamburdörren. Greta stod utanför, rödkindad av blåsten och vit över axlarna av snö.
Nu började han härma trasten och därav väcktes ingen i huset undantagandes Grädel. Efter en stund kom hon ut till honom och de sutto sida vid sida på trappan. Hansi berättade, att han skulle gå till herr Gruber och begära pengar till en helgdagsdräkt. Grädel funderade en stund; därpå sa hon: Du borde skaffa dig en annan och bättre plats men inte här i byn.
Vad för något “det andra“? frågade David hårt, jag har inte sagt något om sättet. Men nu förstår jag att även “det andra“ är sant. Ni skall gå till en nervläkare och bekänna alltsammans, hör ni, så blir ni räddad från vansinnet, och lova mig att inte göra så där mer! Mannen vände bort ansiktet, darrande av blygsel, under det David gick nedför trappan.
Frun stod kvar på trappan, alldeles rådvill... Hon följde dem med ögonen. Nu voro de vid stranden. Lyktan lyste än här och än där, osäkert flammade dess rödaktiga sken, ibland såg det ut som om den slocknat, och ibland fladdrade det till igen, allt efter Lasses slingrande och osäkra rörelser. De gingo på isen, en hel procession, en och en, hasande sig fram, nedhukade, kännande sig för.
Trappan begynte knaka och jämra. Länsman lyddes. Vad håken gör gästgivarn däruppe så här dags? Det vet jag inte, svarade Basilius. Tillade: Han trodde visst, han med, att Valborg var på vind. Då greven och den svarta mamsellen slutat att äta, släpptes Träsken in.
Ja, ja, herr befallningsman! skreko drängarne och sprungo omkull varandra i trappan i sin låtsade iver att efterkomma herrarnes befallning. Nedkomna på gården lupo de, skrikande och hojtande, åt alla håll, utom det, i vilket de sågo, att Sven med fasta och långsamma steg avlägsnade sig. Det i föregående kapitel skildrade uppträdet hade förefallit, medan Johanna var borta vid sin fars stuga.
Det var just denna inbjudning, vår lilla vän väntat på, och han lät, som man säger, icke be sig tvenne gånger. Hopkrumpen och tyst tassade han fram till trappan, uppför densamma och förbi Sanna. En ovillkorlig rysning genomfor den åldriga kattpatronessan, då hon såg de skumma konturerna af denna jättekatt sväfva upp mot dörren, och ännu mer, då hon kände den stryka förbi sig i mörkret.
Ja har skolkat. Har du skolk Han gick henne närmare in på livet: Tyssst! Tyssst. Hör du inte va ja säger. Nån kan höra oss. Ja men, ja ville tala me dig, Stellan. De ä nåt ja ville be dig om. Stellan såg sig förtvivlad omkring. Han tänkte på gatan eller trappan. Men någon kunde komma och se dem. Till sist sade han: Kom mä mig in på mitt rum då. Men gå tyst!
Dagens Ord
Andra Tittar