Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 september 2025
"Det är sant, min ädle broder", Svarar Voldmar i förundran, "Hårdt dock varit, om hon röfvats Från den drömmande beskyddarn." På sin hvita falk i stoftet Pekar Dmitri, och han talar: "Detta offer för din glädje, Vet du, Voldmar, hvad det kostat?" Voldmars klara panna mulnar, Och förtrytsam tar han ordet: "Var din falk dig dyr, min broder, Upp, välan då, nämn mig priset!
Men även här i stoftet skall anden dock varda herre. Materien är underkastad ett andevardande, himmelen skall nedstiga till jorden och en ny tid komma för människosläktet. Tror ni det, fromme fader? sade Erland. Måhända är det då byggmästaren, som nu går över jordens grund och röjer marken för den nya byggnaden? Vad menar du? sade munken.
Tyngd af år och sorger, tog jag vägen Till min forna herres slott vid Volga, Till Natalia Feodorovnas boning. Stängd var porten för den gamle, trogne Tjänarn nu; i dagar och i nätter Låg jag under himlens tak där ute, Väntande att få furstinnan skåda. Och hon syntes; som ett djur i stoftet Kröp jag till den stoltas fötter, tiggde Om förbarmning för min furstes maka, För hans barn.
Om då det huset är värdigt, så må den frid I tillönsken det komma däröver; men om det icke är värdigt, då må den frid I tillönsken det vända tillbaka till eder. Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på edra ord, så gån ut ur det huset eller den staden, och skudden stoftet av edra fötter.
Det är just det där på en gång välbekanta och främmande, som gör, att man strax tycker, man kan kasta sig till ett varmt hjärta och som gör att man sedan känner en tomhet huldrans ihålighet. Hon har ofta skrifvit till honom sedan, och alltid slutar hennes bref med refrängen: Främling huru många skulle icke vilja böja sig i stoftet för dig.
Skulle då icke Gud förlåta henne, om hon ville återse sin egen son och med honom på sin arm kasta sig i stoftet för den goda drottningen och bedja henne om tillgift? Icke en hälsning, icke ett ord hade hon fått från Sofia, och hon såg henne för sig, nedböjd, åldrad, förgråten. I allt annat fick hon ofta frid, men när hon var ensam med sig själv spratt hon upp och viskade kvidande hennes namn.
Visst försöktes dödens tänder, Hur de kunde bita bäst, När han en gång fått i händer Den, han fruktat allra mest; Men det var, som ville natt Taga själfva dagen fatt, Stoftet himlens sol betäcka Eller mörkret stjärnan släcka.
De skola slicka stoftet såsom ormar; lika maskar som kräla på jorden skola de med bävan övergiva sina borgar. Med förskräckelse skola de söka HERREN, vår Gud; Ja, för dig skola de frukta.
Så låt nu, HERRE Gud, ditt ord till min fader David visa sig vara sant; ty du har själv gjort mig till konung över ett folk som är så talrikt som stoftet på jorden.
HERREN gör fattig, han gör ock rik; han ödmjukar, men han upphöjer ock. Han upprättar den ringe ur stoftet, ur dyn lyfter han den fattige upp, ty han vill låta dem sitta bredvid furstar, och en härlig tron giver han dem till arvedel. Ty jordens grundfästen äro HERRENS, och jordkretsen har han ställt på dem.
Dagens Ord
Andra Tittar