Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 oktober 2025
Om ni har skulder, så är hela ert kapital och alla edra tillhörigheter en okränkbar säkerhet för dem, som litat på er. Ni kan icke med heder företaga något, som sätter dessa första kraf på er på spel. När en man med skulder går i borgen för en annan, är det icke sin egen kredit eller sitt eget kapital han riskerar, det är sina egna kreditorers. Han kränker ett förtroende.
Härtill bidrog även hans förakt för penningen; när han icke längre jagades av fordringsägare, utan tvärtom ånyo ägde penningeutlånarnes fulla förtroende, så glömde han även sina skulder och levde som förr i dagens glädje, ehuru denna numera bar en annan dräkt och ägde ett ädlare skaplynne än förr. Hans glädje hade likväl under dessa dagar varit långt ifrån oblandad.
I skolen alltså bedja sålunda: 'Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo.
Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig. Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud. Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte; främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
Elis Eberhard var en trogen vän, men han hade icke sinne för det sociala. Icke heller kunde han förstå, att någon människa kunde längta efter arbete. Om Gud ville befria mig från mina skulder ja, jag menar de riktiga och dessutom kanske bevilja mig en liten pension, så stannade jag inte en timme i "yrket". Jag skulle tugga tobak och läsa följetonger, rörande följetonger.
Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning. Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom. Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga, är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom, så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
Men betalar du alla dina skulder, så får du snart slå ihjäl en faster till», svarade Jönsson mörkt. »Då tar jag på mig Brylanders andra kläder, jag vet att han har det, så går vi ut och äter frukost», sade Wiberg glatt. »Pank!» svarade Jönsson mörkt. »Pank, sa du? Kan man vara pank, när man är så längst innerst förbaskat rik?
Ödmjukt sinne gif oss, Herre, Redlig håg och vilja god, Så mot större som mot smärre Frimod, saktmod, tålamod! Dig allt lof må vi hembära, Dig allena vare åra! Böner i landsplågor. N:o 308. Stäck din vrede, Herre, och oss benåda, Låt ej mer ditt blodiga gissel råda, Väg ej mot de skulder, som oss anklaga, Fader, din aga!
Elegant och parfymerad, nätt som en fröken, glad och lustig. Men fattig, kan jag tro, nu är han rik, men glad är han inte. Hvad tusan! Är han rik, då hade han skulder som en löjtnant, och björnar ett helt kompani. Rik? Gift således? Enkling, herr löjtnant, gifte sig till pengar. Åhå, jag förstår, gjorde som jag. Med en ryska också, eller hur?
Han var mycket fattig, men han hade inga skulder, men nu skulle de göras, ty hans stipendium på 200 rdr räckte endast till böcker. Det var den honetta fattigdomen, som lever på försakelser. Hans studenttid han var kandidat nu hade alls icke varit rolig! Hundra riksdaler i termin hade räckt; mjölk och bröd om morgonen, likadant om kvällen, middag i matlag med en kamrat för sex rdr i månaden.
Dagens Ord
Andra Tittar