Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 september 2025
Jag skämdes för mig själf och beslöt att slå hela historien ur hågen och att på allvar taga i tu med någonting. Jag sprang upp, gick ut i fria luften och stälde mig i porten för att se om barnen icke syntes till. På gården var alt som förr. Allting stod på sitt ställe. Där låg Hartmans byggning med sina fönster och sin farstukvist, där stugbyggnaden och brunnen icke långt ifrån.
Där finns ju inga skutor eller ångare. Ån sa du! Du menar väl inte att man ska leka med barkbåtar heller. Man är väl ingen barnrumpa. Stellan rodnade och vände sig bort. Han skämdes. Det var just vad han brukat göra i Särö. Han lekte inte precis med barkbåtar, men med vackra små fartyg med vita segel och blåmålade, fernissade skrov. Efter en stund sade han: Ja, men ja vet va vi kunde göra. Va då?
Men på andra sidan stättan stod Rundqvist och slog ihop händerna, när han fick se gumman, som gömde ansiktet i förklät för att icke visa att hon skämdes: Nej, Herre Jemine, har moster också varit i hagen? Å, jag säger det; ja si de gamla är då inte att lita på mer än...
»Orm!» svarade han så föraktligt att jag skämdes. »Ingen större än stocken din.» »Jag fattade mod vid detta tillägg, ty min käpp är en meter lång, tjock som en vanlig hederlig vandringsstaf, så att jag helst vill undvika närmare bekantskap med ormar af samma kaliber.»
Jag älskar dig, mumlade han lågt och hastigt, med huvudet ned mot hennes knä. Han skämdes för denna lidelsefulla bekännelse för den kvinna, hans släkt valt till honom, för sin unga, jungfruliga barndomsbrud. En varm rodnad steg långsamt upp på Edmées kinder och bredde sig ända ned på hennes hals.
Och han skämdes öfver att ha läst Fader vår. Hvarför skämdes han? Kanske han kände dunkelt, att uti detta orediga komplex, som kallas själ, fans en kraft, som, i nödens stund uppkallad till sjelfförsvar, egde ganska stor förmåga att reda sig.
Men det egendomliga var, att all denna medkänsla, alla dessa smekningar ej gjorde något intryck på Stellan. Eller ännu mera: han tyckte inte om dem. Han liksom skämdes för dem. De plågade honom i hans nya värdighet. Någonting inom honom sade, att hans far haft rätt. Det var någonting inom honom, som hårdnat . Det var pliktkänslan, som vuxit fram i hans inre under faderns trollspö
Olyckan är dock af mångahanda slag. Ingalunda. I grund och botten är det nog samma sak. Kära Agnes, lämna denna man! Res inte med honom! Skulle du vilja att jag stannade här? frågade hon. Jag måste slå ned mina ögon. Jag skämdes, ty hon såg nog att jag på inga vilkor velat hålla henne kvar. Nog blefve här en villervalla af, skrattade hon.
Han såg åter på porträtten, på sin mors läppar. Jo, snarare det, snarare som Rose Det strömmade varmt genom honom, en värme, han ej kunde förklara. Och så gick han till Kerstin. Hon var i alla fall till sist den, han kunde tala med om allt, därför att han ej skämdes för henne. Berätta mig någonting om mamma? Och Kerstin berättade. Hon talade om, vilken snäll och rättrådig kvinna salig frun varit.
Genast sade Aposteln: Nu slår samvetet herr Vickberg. Ni har en smutsig fantasi. Och det kommer ni nog att få ångra. Men nu söker jag min hatt. Sedan han funnit sin hatt bland granarna, lämnade han trädgården utan att vidare yttra ett ord. Elsa grät. Abraham skämdes över att ha tagit stryk. Herr Vickberg hämtade rhenskt och sockerdricka och tillät sig att skåla med sina unga vänner.
Dagens Ord
Andra Tittar