United States or Mozambique ? Vote for the TOP Country of the Week !
Du är visst i det hela taget en mycket välskapad individ.» Det var några fattiga ord som för en annan skulle varit utan betydelse; men för henne blef det krisen, som kom hennes stämning att slå öfver. Bitterhet, oro, missmod, allt var med ens struket bort. Hon såg på det yttrandet, vände det och log mot det som om det varit en bukett rosor, hon fått.
Prostinnan själf hade klädt henne, och hon skulle vara så fin så drottningen själf kunde inte vara finare, i gullkrona, och rosor hela hufvudet fullt, och rödt silkesskärp och svart silkeskjol, och lif och och! "Måns och Jöns-Petter är riktigt bra mot oss nu", försäkrade syskonen. "Men hu häller, dom ha hålli på å villa ha i oss "kask". "Är ni tokig barn, har ni druckit af en så farlig dryck."
"Efter de, sir ni, så påtar jag vantar och syr rosor på, och sälj dom, sir ni, och får pengar och köper oss en liten stuga, som si ut som linnbär å fil och har fönster, som skratta opp under taket. Småstintena och allihop, så ska vi göra vantar.
"Hvarför bär Lilameha, den unga, kransad lock, hvarför bär det unga hufvudet rosor? Ofta vissnar det unga hjertat af sorg, innan kransen vissnat på lockarna, ofta gråter bruden innan rosen bleknat i hennes hår. Bär kransen ödmjukt, Lilameha, bär den icke så stolt i dagen, att solen bränner den".
Modren sade: "Hvaraf rodna dina händer, flicka?" Flickan sade: "Jag har plockat rosor Och på törnen stungit mina händer." Åter kom hon från sin älsklings möte, Kom med röda läppar. Modren sade: "Hvaraf rodna dina läppar, flicka?" Flickan sade: "Jag har ätit hallon Och med saften målat mina läppar." Åter kom hon från sin älsklings möte, Kom med bleka kinder.
Han följde mig ända till vår port, och där stod jag innanför och väntade en lång stund, innan jag vågade mig ut igen... Och nu är jag här! Hon lade kappan på en stol och stod framför honom i sin vita sällskapsdräkt med tyllärmarna. Hon hade icke skaffat sig någon ny sedan våren. Men i skärpet och på håret hade hon icke längre violer, utan vita rosor. Hon stod ännu upprätt mitt på golvet.
Magdalena ligger på sin hvita kudde med flammande rosor på kinden och flämtande bröst. "Johannes, lofva mig en sak", säger hon plötsligt. Han nickar. Han har lärt sig hålla mycket af sin lilla vän och lärarinna, men han blygs att säga henne det. "Försök att bli god och snäll, Johannes, framför allt mot din mor. Men var inte stygg mot andra heller.
Och så gick han igen, förbi flere hus, och stannade framför ett annat stort fönster. Det var en fruktbod. Vackra kruk-cypresser, myrten och rosor stodo der på hyllorna, och hela tunnor och korgar af äpplen skymtade längre fram i den lilla butiken.
"Arma ros, jag vill samla dina blad, kanske de ännu ega qvar litet doft". Indianens Qvinna. "Hvarför bär Oikameonna, den gamla, kransad lock, hvarför bär det gamla hufvudet rosor? Krans anstår den unga, rosor passa den sköna, blommor bär den glada. Smyckad må den älskade, må bruden vara. Gamla! kasta bort kransen".
Kommer dit ned med hälsans rosor på kinderna. Så småningom målas de malariagula, och en vacker dag good bye, little girl, good bye! Vet ni hur man begraver en kamrat där inne i djungeln? Jo, man slår kortsidan ur en gevärslåda, spikar fast en hög hatt sådana finnas alltid i lager som bytesartikel, det är ju kungaemblemet där nere alltså, man spikar fast en hög hatt på lådans kortsida.