Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 oktober 2025
Skall nu som en häst jag smaka Er snärt, då jag gjort som bäst, Så sparkar jag upp tillbaka, Och sparkar ock som en häst!" Genralen, han hörde hotet, Helt rak tillbaka han steg, Han tycktes ej ha emot'et, Han såg på mannen och teg. Och allt som han såg, så höjde Han högre sin resliga kropp. Och allt som han teg och dröjde, Så klarnade anletet opp.
Säg ut hvad du tänker. Jag skäms på dina vägnar. Jag hörde henne springa upp från stolen. Du? Hon brast ut i skratt. Jaså, skäms du på mina vägnar? Vänd dig om! Jag gjorde som hon bad. Vi stodo där midt emot hvarandra. Agnes rak, stolt och vacker. Hon mätte mig med ögonen och fann mig antagligen högst obetydlig. Hvad är det egentligen du skäms för? frågade hon med ett svagt hånleende på läpparna.
Nu står dock icke "såsom om Herrens dag vore för handen" utan "såsom om Herrens dag är närvarande ," 2:2. Så är det öfversatt uti den nya engelska och likaså uti P. W s öfversättning. Det grekiska ord, som här begagnas, är nemligen detsamma, som både uti Rom. 8:38 och i 1 Kor. 3:22 står i rak motsats till det kommande: "Hvarken de ting, som äro , eller de ting, som skola komma."
Den unga flickan satt der rak och stel och tyst som om hon varit skuren i trä. Hon teg så hårdnackadt som skulle hon tiga hela natten. Den ensamma, svartklädda kvinnan ryste. Det var som stod hon nu än en gång framför likbåren, den der förfärliga dagen, då hon miste allt den dagen som en tid nästan varit utstruken ur hennes minne.
Petros hade vid dessa tillfällen iakttagit en rättvisa, för vilken Baruk kände sig dess mer tacksam, som hon vid de kristna biskoparnes domstol icke hörde till regeln, när fordringsägaren var jude. Nu var ödmjukheten borta både i ord och åthävor, och Baruk stod hövlig, men rak inför den kristne prästen, vars domsrätt var upphävd, vars makt var bruten. Biskopen önskade ett hemligt samtal.
Stellan klättrade ned från hästen, smög sig tyst mot dörren, gjorde givaktställning, skyldrade gevär och stod rak och stel, med blicken riktad rakt fram, liksom vaktposten vid kaserngrindarna, då hans far gick förbi. Då knäppte det i dörren. Hans far öppnade långsamt och försiktigt, förde handen till pannan i honnör och viskade: Stå ledig!
»Jag ä' bättre än häst och karl, jag , skröt flickan, »och starkare än tre vanliga bonddrängar tillsammans! Och supa tål jag värre än den värsta suput, och jag kan ändå arbeta och gå rak, jag.» »När det ibland om somrarne kommer sjömän eller andra karlar hit, kan herrn tro, att vi ä' ledsna», sade gubben, »för då ha vi inga händer med henne.
Hans hållning var rak, hans gång majestätisk och varhelst han framskred, hälsades han med aktning. Men han var ingen annan än min skolkamrat, Arthur, den olycklige ynglingen. Jag kände genast igen honom, fast han mycket ändrats. För spenslig förr, för bred nu. Det smala, vita ansiktet rött och pussigt. Jag jämförde i sinnet den hjälplöst gråtande pojken med den trygge, ståtlige mannen.
Greta stod alltjämt rak och smal mellan bladväxterna framme vid fönstret och såg på hur snön föll. Så vände hon sig plötsligt om emot Tomas. Säg, Tomas Johannes Hall, är det en bra människa? Tomas svarade icke strax. Frågan hade kommit så hastigt över honom. Jag tror det, sade han till sist. För övrigt är det visst en mycket sammansatt natur.
Gubben låg rak lång tvärsöver vägen och gumman satt på dikeskanten med hans huvud i sitt knä. När hon såg, att barnen åter voro över henne, började hon skaka gubben och dra i honom, men han vaknade inte. Barnen togo honom mellan sig och buro honom hem, gumman följde tyst efter. Den gamles kropp var iskall och barnen trodde, att han var döende.
Dagens Ord
Andra Tittar