Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 september 2025
Vill du det ej, så lägg mig bland dem, som skådat din härlighet och icke skåda den mer! Detta var en behaglig vandring, tyckte Erland, och hans bröst svällde av en enda känsla, som ropade: Fram, fram genom den sköna världen! Han såg på Singoalla; hon var en nyss utvecklad ros, frisk av morgondagg. Men morgonen hade ej förjagat det nattliga moln, som vilade på hövdingens panna.
Småningom rundades i Rosinas öga en tår, som långsamt rullade utför kinden och föll på en ros, hvilken stod i ett vattenglas vid mannens hufvudgärd. Hastigt flög den lilla fogeln till och plockade upp tåren med sin näbb och flög bort.
Säg, Kristiana, om ni vill komma till mig, när jag snart måste bort? Eller förr, säg att ni inte mer vill öfverge mig!» »Den vissnar igen om en half timme, pass nu på allesammans!» Frun öppnade dörren till köket och bjöd vaktmästaren in med gamla Bina. »Kom och se, den här blommar blott hvart femtionde år, men är då så vacker som världens skönaste ros, se, se!»
Juttas tunna fingrar lekte med några väpplingar, som hon hade framför sig på täcket. Han övergav en kvinna för ett rike. Och du! Är han henne trogen? Och det frågar du om Magnus! Han bedrar inte sin drottning, han bedrar bara män. Månne det ännu är så, Valdemar? Jag hör bara ros över hans visdom och riddardygder. Förtjänar han det? Jag fruktar det nästan.
Nog minnes jag än, huru jag som gosse läste och log åt Lill-Klas och Stor-Klas, huru jag fällde tårar vid den "Lilla Sjöjungfruns" öde, och huru jag gjorde stora ögon och funderade, när jag läst "Dykungens dotter". En älsklig saga är ock "Världens skönaste ros", som vi här nedan återgifva i något förkortad form. Andersen dog den 4 augusti 1875.
Intet hopp din frid förstöre, Inga drömmar din hvila! Jag minns en tid, jag minns den hvar minut, Då lifvets maj på mina kinder glödde Och i min späda barm en ros slog ut, Hvars fägring inga stormar än förödde. Hur säll jag lefde i min oskuld då, Lik morgonstundens första fläkt i dalen! Min fröjd var ren som ljuset i det blå, Och lätta såsom daggens pärlor kvalen.
"Arma ros, jag vill samla dina blad, kanske de ännu ega qvar litet doft". Indianens Qvinna. "Hvarför bär Oikameonna, den gamla, kransad lock, hvarför bär det gamla hufvudet rosor? Krans anstår den unga, rosor passa den sköna, blommor bär den glada. Smyckad må den älskade, må bruden vara. Gamla! kasta bort kransen".
Men Penttinen såg med välbehag på sin dotter, hvilken stod vid hans sida, skär och fager som en ros. Var tyst, liksom jag inte skulle begripa den saken. Tro mig, pappa... Nåja, naturligtvis bjuds det inte åt dig eller andra unga flickor, det förstås. Och inte åt herrarna häller, snälla, gulle pappa bjud inte Gå nu din väg och låt mig sköta den här saken själf.
Hvarför hade hon egentligen valt honom, då så många andra beundrare icke begärde bättre än att få falla till hennes fötter? Och patronens trenne söner, svärmade de ej alla omkring henne likt bin kring en svällande ros. Hvarför hade hon ej valt någon af dem!
Men hvad skola vi gifva henne till födelsedagen? Och Bella sammandrog eftersinnande sina ögonbryn. En ros, föreslog Aina, och skrifva på: en ros åt en ros. Nej, det låter platt. Men om vi skulle sy något. Jag tror ej vi hinna. Men det borde vara något af oss sjelfva . Kan du skrifva vers? Nej, hur kan du tro det. Men du kan bestämdt? Åhnej! sade Aina blygsamt. Men du har ju en bror.
Dagens Ord
Andra Tittar