United States or Isle of Man ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han blev plågad, fastän han ödmjukade sig och icke öppnade sin mun, lik ett lamm, som föres bort att slaktas, och lik ett får, som är tyst inför dem som klippa det ja, han öppnade icke sin mun. Undan våld och dom blev han borttagen, men vem i hans släkte betänker detta? Ja, han rycktes bort ifrån de levandes land, och för mitt folks överträdelses skull kom plåga över honom.
"Och sedan hviska de oafbrutet med hvarandra." "De sätta ihop historier, naturligtvis. Det är just hvad sådana der pläga sysselsätta sig med." Nymark skrattade ironiskt. Men om en stund lemnade han Alma hos några bekanta och gick öfver till herrarnas sida, ty han hade elaka aningar. Främmande masker skockade sig omkring Alma.
Men vid kvällsvarden sade plötsligen hans far: Hör du, min pojke, jag har varit inne hos skräddaren och sett ut tyg till din konfirmationskostym. Du får gå dit i morgon eftermiddag och ta mått. Ja, pappa. Du säger det som om det var en plåga för dig att gå till skräddaren. Nej, pappa. Han hade önskat, att han kunnat svara ja i stället.
Vi skola ej plåga oss med onödiga bekymmer; morgondagen och alla kommande dagar vila ju i Vår Herres hand! Och vad dig själv beträffar, så sköt du dina göromål som vanligt och visa dig vänlig och god mot alla människor utan att fråga efter obetänksamma ord och ovänliga ansikten. På det sättet skall stormen snart gå över.
Å ja, nog för att jag kan tala om det, han har små smala snören som han binder om så när dom gråter och skriker och vill gå ut och han vill inte att dom skall gå ut för han vill plåga dom så tvingar han dom att stå stilla och han binder om snörena, så att det inte skall komma komma ändå och dom sväller opp av det och det är då dom gråter och han sitter och vaktar dom han är visst vansinnig men ingen kan göra nånting, för i främmandes närvaro är han så öm så mot dom.
Jag har aldrig sett en fru, som inte varit mig en plåga. Men du tyckte ju om den här i början. I början ja, men när jag var borta en qväll jo då Stackars Nadja. Nåå, och hvad vill du nu? Pengar, förstås. Nej, hvad jag nu vill, det skall jag säga dig, Atte... Jag vill få bildning! Herr Adolf skrattade högt, så högt han ansåg öfverensstämmande med sin värdighet.
Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son, så att jag visserligen, om han gör något illa, skall straffa honom med ris, såsom människor pläga tuktas, och med plågor, sådana som hemsöka människors barn; men min nåd skall icke vika ifrån honom, såsom jag lät den vika ifrån Saul, vilken jag lät vika undan för dig.
De uppmärksamma närsynta ögonen hade stirrat på den talande som för att gissa hennes mening och förekomma hennes önskan. Så förstod hon. »Ack ja», sade hon beredvilligt, »det kan jag tänka mig så väl, att det skall plåga dig.» »Du har alltså ingenting emot att ge mig det tillbaka?» kom det, liksom med lättnad. »Nej, inte det minsta.» Det var alltjemt samma glädje öfver att vara tillmötesgående.
Låt mogna växt och kärna Utöfver allt vårt land, Och äng och åker värna För hagel, frost och brand! O Gud, låt allt sig froda, Korn, gröda, mod och hopp, Krön året med ditt goda För både själ och kropp! Välsigna hvarje ställe, Där lif kan dröja kvar, Med hvad till uppehälle Du oss förordnat har; Att vi för kroppslig plåga, För hunger, brist och nöd Ej dig förgäta måga, Vår hjälp i lif och död!
Han skyr ej ort, där plåga bor, Ej rum, där hälsan glädes: Hvarhelst en själ på honom tror, Är han med fröjd tillstädes; Till sorgehus, till bröllopsfest Han kommer mildt, den ädla gäst, Där blott han bjuds och kallas.