Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 september 2025
Men tänk om jag till och med vore en sådan liten fjäril, som flaxar der; om ej en bättre, så åtminstone en liten hvitgrå. Jag tycker precist, att jag känner, att jag måtte äga vingar, men jag förstår ej att veckla opp dem. Nej, längre kan jag ej stå emot frestelsen, jag försöker att spränga skalet och få fram vingarne". "Ser du puppan der", ropade en gosse, "ser du hur den rörs?
Kors för visst sa jag det det är så mycket intressantare för henne förstår du. Han gick sin väg och lämnade David stående kvar i ytterlig förvirring mitt i gatan. Oho, ur vägen, si opp där konstapeln knuffade honom i rännstenen nästan fyrfota. Orkar ni inte hålla er ur vägen för spårvagnen? Är ni full? Konstapeln lomade sneglande i väg, han tyckte väl inte att den druckne såg så farlig ut.
Men trampas vi i stoft och mull För Guds och för hans sannings skull, Och ställer världen vakter ut, Att göra på vår tro ett slut; Då blir du i vår barm en eld, Som genombryter våld och väld, Och styrker oss med mod och hopp Och för oss sist till himlen opp. Vi bedja i vår fåvitskhet, Ty ho är den, sitt bästa vet, Vi bedja om allt jordiskt väl Och glömma bort vår arma själ;
Tusen gånger har min flicka redan peglat i din blåa famn sitt anlet; Men du vårdar ej den hulda bilden, Du förvarar ej min flickas anlet. När hon bortgått, flyktar äfven bilden, Och jag söker den förgäfves sedan. Skall jag straffa dig, du onda källa, Grumla opp din bölja, dika ut dig Och förtrampa dina blomsterbräddar?"
Min moder var ett stort, skönt träd, dess präktiga, hvita blomklasar höjde sig rika och doftande öfver Callor, Heliotroper, Cactéer och en hel verld af små vexter, som stodo vid hennes fot och äfven vid hennes sida, ty de stodo radade högre opp och lägre ned på ett blomsterbord.
Och fast dom va så fin att dom kunde göra hvad som var så konstigt så steg dom opp klockan fem på moron ändå och for till skogs med yxan med sej, och satt på stöttingen och körde. Aldrig någe högfärdig var dom. Si sånt är riktigt folk, å då jag såg dom så, tänkte jag bli storbonde och storsnickare jag å, förstås."
Han ledes opp för trappan, som har en ledstång af guld, och han ser ett stort, stort slott. Här bor kungen, säger någon. Det var Drottningholms slott; det vackraste minnet från hans barndom, sagböckerna medräknade. Sakerna äro uppackade i en hvit stuga oppe på en backe, och nu rulla barnen i gräset, rigtigt gröngräs utan maskrosor som på Klara kyrkgård.
När den ljusa dagen nu var kommen Och till fästet portarna man öppnat, Ut beger sig Militza, tsarinnan, Och hon stannar väntande vid porten. Hären bryter opp i slutna leder, Alla ryttare med tunga pikar Och i spetsen Jugovitschen Boschko, Bärande för hären korsets fana. Guldbetäckt är öfverallt hans fåle, Fanan svajar fladdrande kring honom Och betäcker honom ner till sadeln.
Jag såg det blöda dag från dag, Jag segrar såg och nederlag, Men ingen såg jag svika; I bygder, där ej sol gick opp, Stod kämpen än med ishöljd kropp Och nekade att vika, Fast utan hem och utan hopp.
Herr Alrik har fått frid och återfunnit lekens gåva, men nu leker han den käraste leken med verkliga leksaker, och varje dag som går lägger en ny sten på kumlet, där liket ligger, och det skall aldrig stå opp mer, sedan han fick det lilla Blekansiktet i huset.
Dagens Ord
Andra Tittar