Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 september 2025
Och nu kom vi nog snart fram till nån' storgård så ni få mat. Sätt opp dej på kälken du å Maglena, så få ni värma hvarann. Så ja, de va granne småstinter, som int grine länger. Mor, hon skulle vara storgla, om hon såg er."
Ja, Gud förlåte mig, nu rinner det opp för mig: hon vävde åt hustru min om vintrarne, och hon satte alltid opp garnet galet i färgen. Hörde hon illa också? frågade doktorn djupt intresserad. Ja, om det var det eller något annat, men aldrig fick man ett svar, som passade till frågan. Då slår det in då! höjde doktorn rösten, sprang upp från stolen och satte sig igen.
Då sade stjärnan: "Vet du, hvad jag är? En suck jag är ifrån din egen barm, Som sökt med fridens hopp en högre värld; En blixt jag är utaf ditt eget lif, Som flög i strålar till sitt hemland opp; Ett solljus är jag af din egen själ, Och i min milda låga lefver du." Första sången. Liksom den bäck, där rann, För den, som rinner här, Vi voro för hvarann, Så länge du var där.
Men han lyder, hoppar ned af hästen, Tar tsarinnan vid den hvita handen Och den smärta återför till borgen. Men sitt hjärtas tvång kan han ej motstå, Och det drifver honom hän till striden. Hästen når han åter, sitter opp, och Så i sporrstreck hän till Fågelfältet. När den nästa dagens morgon grydde, Kommo flygande två svarta korpar.
Där såg han klippan trygg bland stormar stå, En bild af mannens mod, en bild af hjälten, Där lyste kvinnans själ ur himlens blå, Och kärlek slog i blommor ut på fälten. Så ammades han opp, hans håg blef stor, Hans barm bekant med fröjderna och kvalen; Han tog farväl af hydda och af mor Och gick med lyrans skatt ur barndomsdalen.
En gång vid modrens kyss slår barnet opp Sin blick och ler och somnar in ånyo; Och det är bilden af vår första kärlek.
Å strunt, han reder sig nog! tröstade pastorn. Säg inte det, pastorn! Stor sak i garnen, det är nog många pengar också, men bara gossen kommer väl ifrån saken, så... Han är väl inte så dum att han går och tar opp i det här vädret, då hela sjön ligger på?
Hvad nyss var sänkt i sömn, spratt opp på nytt: Hvar fågel öppnade sin näbb till sång, Hvart löf i parken skälfde, och ett regn Af dagg föll dallrande af hvarje blomma. Och jag, jag hörde rösten mig så nära Och kände den, och det var Minnas röst.
Förhåller du dig hyggligt der, så det blir folk af dig, så kan du tjena dig opp att en gång få komma bland menniskor igen. Eljes inte. Jag lemnar dig ännu en gång, jag skall köpa din mor en sjal här; du kan rymma, om du vill. Hon satt qvar på butiktrappan, då han återvände. När träffar inspektorn mor? I morgon; hvad har du att säga? Att jag har sträng tjenst och arbetar. Bra.
Och nu, du milda gnista, lån af Gud, Du ljusa ängel, som lik solen glädde Min lefnads vår, förnuft, hvad är din lott? Att kufvadt dväljas mellan mörkrets andar I grottorna af mitt förtärda hjärta, Att somna in vid dina bödlars skrål Och vakna opp vid dina kedjors slammer. Jag sade: "Jag vill anförtro åt dagen Mitt hjärtas ödemark att vederkvickas.
Dagens Ord
Andra Tittar