Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 oktober 2025
Så nära till hvarandra gränsande dessa båda skaldeslag än äro och så svårt det är att emellan dem uppdraga en bestämd skiljolinje, där de nalkas hvarandra, hafva de dock, sådana de framstå i fru Lenngrens dikter, nog mycken inbördes olikhet för att kunna särskildt betraktas och bedömas.
Och ofvan solens bana och stjärnornas Skall du mig följa, skall i min himmel än Vid salighetens tömda mjödhorn Lära mig skönare världar drömma. Solen bärgas, skymning nalkas, Nejderna af daggen svalkas, Rosenvingad sväfvar kvällen Till förtrogna dalar ner. Sårad af Cupidos pilar, I sitt öppna fönster hvilar Selma och från trånga cellen Utåt fältet ser.
Stiger man ner på gräsmattan och nalkas stugan, får man, om lyckan är god, se trollkarlen själv genom det öppna fönstret, där en hämpling visar sitt blodsprängda bröst i en liten ståltrådsbur mellan sallatsblad.
Dunsterne från Döda Hafvet anses vara, åtminstone på vissa tider, så giftiga, att fåglar som vilja flyga deröfver antingen vända om eller nedstörta som döda. I hvassen kring Meroms sjö uppehålla sig tigrar och andra rofdjur, hvilka lura på de djur, som om qvällarne och nätterne nalkas vattnet för att dricka. Ammoniterne voro det Östra Jordanlandets nordliga grannar.
Ögonblicket därefter syntes en lykta irra fram över backen och åtföljd av två vinglande skuggor nalkas de dukade borden. Pastorns bleka ansikte blev snart synligt vid övre bordsändan och bruden kom fram med brödkorgen för att bjuda och göra ett slut på den pinsamma väntan.
Gudalånet blommar Än i dina pulsars varma sommar; Än uti ditt hjärtas helgedomar Lefver känslan stark och ung. Men de flykta, men de domna sakta, Dessa stunder, som din sällhet vakta; Åldern nalkas, yngling, lär att akta Skänkerna af lifvets vår! Njut, så länge än din majdag varar! Ingen blomma höstens stormil sparar, Ingen blid, förtrolig sol förklarar Vinterns långa, kulna natt.
Han kommer, segrarn, hjälten, med skumhöljdt spann Han skyndar fram, af dånande vagnar följd, Och skaran nalkas, glimmar, försvinner, nej! Den stannar, stannar, Dmitri, på slottets gård. En blixt af häpnad, ljuf, men förkrossande, Den ädla slottsfruns hjärta igenomfar, Dock går hon glad att möta sin höge gäst Och hinner vestibulen med hastad gång. Hvad syn! Där står monarken i höghet ren.
HYLLOS. Låt mig kalla hit Den blinda kvinnan; fast beröfvad ögats ljus, Förstår och vet och ser hon mer än seende. LEONTES. Gå, hämta henne! HYLLOS. Furste, hennes ledsven skall Väl finna vägen hit med henne. Kommer hon, Kan jag bli borta. LEONTES. Hvad? Min fader nalkas själf. Ser jag en dröm, är denne man Leiokritos, Så olik till sin uppsyn nu, så lugn, så ljus, Och nyss så mörk och dyster?
Vad har jag med Krysanteus att göra? Jag vill icke träda inom hans tröskel. Klemens, viskade biskopen, du är i dag icke lik dig själv. Glöm ej vad du är mig skyldig! Det nalkas måhända en viktig stund. Tygla dig, och vad än må hända, så förneka icke den kärlek, som ditt hjärta hyser för din barndoms vårdare. Min fader, jag vill försöka vara lugn. Krysanteus återvände till Hermione.
När sedan mannen gjorde sig redo att resa med sin bihustru och sin tjänare, sade hans svärfader, kvinnans fader, till honom: »Se, det lider mot aftonen; stannen kvar över natten, dagen nalkas ju sitt slut; ja, stanna kvar här över natten, och låt ditt hjärta vara glatt.
Dagens Ord
Andra Tittar