United States or Wallis and Futuna ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den sats, att konstnärn själf röjes i sina verk, kan till hela sitt innehåll ledas ur fru Lenngrens poetiska samling. Den, som genomläst hennes skrifter och ej fått en klar bild af henne själf med hela hennes rikedom, skönhet och kvinnliga godhet, har visst icke haft sinnet öppet för att sentera deras betydelse och värde.
Det oberoende af en sådan skolas didaktiskt stela maner, hvilket i fru Lenngrens dikter visar sig i öfvervägande grad, vittnar därföre om författarinnans stora, naturliga anlag, och det så mycket mer, som hon med begreppet var bunden vid de antagna och allmänt hyllade formerna och blott genom sitt konstsinnes högre drift gick utom desamma.
Man har liknat fru Lenngrens pensel vid Hogarths, och likheten äger, hvad dessa satirer beträffar, till den grad rum, att flere af dem i vissa drag kunde tjäna som förklaringar på några hans taflor. Man skall dock finna, att det verkligt sårande, som ofta ligger i Hogarths stycken, är merendels i fru Lenngrens nästan bortjollradt af hennes kvinnligt lekande anda.
Enkelheten i hennes språk är i följd häraf så stor, att enhvar, som icke pröfvat sin förmåga, kunde tycka sig och hvarje annan böra vara i stånd att skrifva något dylikt, såvida det ju alltid borde falla sig så och icke annorlunda. De minst vackra af fru Lenngrens stycken äro skrifna i ballad- och romans-tonen.
"Snillet", säger Rosenstein i sitt företal till fru Lenngrens skrifter, "icke nöjdt med att hafva uppfunnit, underkastar sin uppfinning begreppet om det verkeligen sköna; och smaken eller, rättare sagdt, förnuftet leder utförandet både till sammansättning och stil." Denna åsikt af konstskönheten, genetiskt betraktad, var hans och var Akademiens. Ur den framsprang omisskänneligt valspråket.
Skulle vår förmåga att uttrycka föreställningar motsvarat vår uppfattning af fru Lenngrens alla företräden, så hade otvifvelaktigt berömmet, långt ifrån att minskas, blifvit både klarare och vidsträcktare.
Så nära till hvarandra gränsande dessa båda skaldeslag än äro och så svårt det är att emellan dem uppdraga en bestämd skiljolinje, där de nalkas hvarandra, hafva de dock, sådana de framstå i fru Lenngrens dikter, nog mycken inbördes olikhet för att kunna särskildt betraktas och bedömas.
Det är svårt att säga, om fru Lenngrens produktioner tjusa mer genom den ena eller den andra af dessa båda delar; så samfödda tyckas i dem idén och dess iklädnad vara. Hennes stycken likna i detta afseende de talande anleten, där hvarje tanke och känsla ögonblickligt afspeglas i naiva, lefvande drag.