Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 september 2025
Ä det underligt, han vände sig till Axel Ahlberg, ä det underligt, att man tvingas till och bli socialist, hur mycke individualist man än ä, när man ser sådant här. Här ä nu den här ynglingen. För en halvtimme sen satt vi här och spelade kort och han hade inte den blekaste aning om va Verdandis småskrifter vill säga. Han hade aldrig hört ett ord om dom.
Maglena vände sig åter med brinnande ifver emot henne, som hade så mycke märkvärdigt att tala om. Ante tittade upp ett ögonblick från sitt arbete. Han späntade nu stickor. "Ladd-Pelle hette han." "Nå till den där Ladd-Pelle kommer en kväll sju stycken små barn, bra hungriga." "Farligt", suckade Maglena. "Men vi hade fått mat förr på dan, kom ihåg de stinta", ljöd Antes allvarliga stämma.
Han skulle inte få lov att vara med, han som marscherade mycke bättre än rabulisterna. Han kände sig så maktlös, så hopplöst övergiven... Hela tiden i skolan dagen efter tänkte han bara på detta enda: hur skulle han få lov att vara med och gå i demstration med fanor och musik liksom rabulisterna? Plötsligen, den sista timmen, fick han en idé. Han skulle be rabulistpojkarna.
Småstinterna hade för länge sen gått åt om inte hon hade vari. Jag lofte mor då hon dödde, att Gullspira skulle få följa oss. Mor visste de en kan ha mycke godt åf en get, när en ingen mat har åt småen, så jag tog Gullspira med oss." "Ja, och för den delen har då jag tagi foder me åt Gullspira, så en behöfver då inte ängslas för de", sade Månke drygt och klef fram.
Hon slog upp en sida och visade honom. Han kunde knappast se, vad det skulle förställa, så överplottrat med stämplar var det. Du tycker inte det är vackert! Du bryr dig inte ens om att se på det! Han skakade trött på huvudet. Plötsligen sade han: Vet du, Rose! Jag ska säga dig, att jag har haft så mycke obehag för dina frimärken, så jag bryr mig inte om frimärken mera. Vad dä då!
Det känns som om hjärtat hoppade upp i halsgropen på mig och stannade. Känner han som jag? Tänker han som jag? Betyder hans kärlek lika mycke för honom som min för mig? Du har ingen aning om, hur förfärligt det känns, när de tankarna kommer på en! Det är ibland så förfärligt, att jag önskar, jag aldrig mött honom, aldrig älskat honom.
"Ja du ska komma och följa oss igen, hör du Anna- Lisa. Nu blir de vår och storforsarna kom lös, och det sjung så grannt ur dom. Gullspira ha vi me oss, så vi ha mjölk te dricka, myrbär ha vi på myrena, och blåbär och jordbär så mycke vi kan äta." "Ja ha en gått ute och sliti ondt på vintern, så nog kan en gå på sommarn å", sade Månke afgörande.
»Di sofver som va di döda», ropade hon, »och det fast här finns herrskap, som ä' mycke' finare än guds änglar i kyrkan! Hör, hör! Vak upp dammen, vak upp husbon', vak upp, ska di få se annat.» »Skrik inte så högt», förmanade häradshöfdingen, »vi gå vår väg, låt dem sofva!» »Di ä' döfva som stenar», tröstade hon, »och dammen är blind till. Men nu ska di opp, om di så någonsin ska opp.»
"Men nu komma vi till något, som ni kanske aldrig minnas; så mycket som du vandrat omkring och på så många ställen som du varit inne så kanske du alldeles glömt af en, som gjorde laddar?" "Oj, Ante! Glasögonkarln!" Maglena skrattade högt af fröjd. "I en lillgråstuga bor han. Lef han? Aldrig ska' en ha hört så mycke märkvärdigt!" "Du lilla rara, varmhjärtade barn". Fina frun log emot Maglena.
"På vintern ät han hvad fint är ändå", afgjorde Ante utan att låta sig förbluffa. "Då ät han den finaste mat och är som på husförhörskalas hvarenda dag." "Så han får äta köttbullar å lutfisk å sviskonsoppa?" sporde Maglena. Hennes ögon tindrade af medkänsla i en sådan tillvaro. "Ja, å risgrynsvälling så mycke han orka." "Å kaffe förstås", inföll Anna-Lisa.
Dagens Ord
Andra Tittar