Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 september 2025
Hon sade engång: Hanna har en så sällsynt fast och redbar karakter, jag hoppas hon skall verka välgörande på dig. Jaha, just så sade mamma. Tror du mig icke? Hannas min uttryckte på engång glädje och misstro. Hon kunde ej tro, att hon så lätt skulle slippa den börda, som tyngt henne de sista månaderna. Och hon var rädd att öfverlemna sig åt en förhoppning, som kanske skulle visa sig vara falsk!
Min man! sade fru Göransson och stannade mitt på gatan, min man!! ser han ut som en poliskonstapel?!! Nej, vet du, Amelie!! Sen var jag inte med längre. Lille Edvard, som är fyra år på det femte sitter i spårvagnen med sin mamma. Det var en gul spårvagn, som gick till Lidingön, men det inverkar icke på historien.
Den gamle herrn såg upp från sin tidning, gav gossen en förströdd och likgiltig blick och fortsatte sin läsning. Sven trodde, att han inte hade hört och upprepade för tydlighetens skull: »Jag ska' klippa mitt hår, så jag inte ser ut som en flicka.» Men den gamle herrn förskansade sig bakom sin tidning och mumlade någonting, som föranledde mamma att tysta sin lille klimp.
Det klingade likt den vackraste och vemodigaste musik, det främmande språket, det väckte hos Elsa ett dunkelt minne om en sjungande kvinnoröst och ett par strålande ögon, men det var så länge sedan, så länge sedan, för Elsa var så liten, när mamma dog, och hade aldrig lärt sig förstå hennes språk.
Redan länge hade han förföljt henne med allehanda älskvärda väntjenster, burit vatten åt henne, hjelpt till med tvätten och gifvit henne en slant eller par af sina drickspengar. Hennes barn var han i synnerhet öm emot, bar det på sina armar, lekte med det, gjorde leksaker åt det. Den lille bodde egentligen på torparbacken hos en arbetarhustru, men var ofta hos sin mamma.
Carlsson ville gärna stanna kvar och se timglaset rinna ur, men antydningarne voro för öppna, att han längre skulle våga fresta. Och gumman följde honom ut i köket, men kom strax in igen till sonen, som genast återtagit sin frimodiga min. Nå, vad tycker du om honom? frågade gumman; han ser mig rejäl och villig ut. N-eej! drog Gusten ut sitt svar. Tro inte den, mamma, han pratar smörja, den hålen!
Nå, säg bara ut, kära Naja, om inte mamma har någonting emot det, jag vill ge dig allt hvad jag kan, bara du eftersom du ifall du ja efter du, kära goda Naja, är snäll och öm mot mitt kära lilla barn. Åh, med barnet har det ingen fara, bara frun inte pjoskar så förskräckligt så'na här ungar är det ingen nöd med, och godt om dem är det också. Men hvad var det du ville, Naja?
Jag skulle bra gärna vilja vara på ångbåten i kväll, för de ha sådana goda toddar i förn; men det är sant, jag har inte frågat dig om du kan spela knack. Jag kan nog, men jag vill inte; det är ett löfte. Jaså; till din mamma? Va? Ja! Nå! Vet du att jag har uppfunnit en ny dryck, som gjort mycket uppseende i den musikaliska världen du vet inte att jag är sångare det är tydligt.
Men under bordet satt en stor råtta, för lat, för djärv, för tjock eller för sjuk att låta sig störas, ögonen gnistrade i ljusskenet från lyktan. Elsa hackade tänder. Det är som förr på Blekängen. Där satt en råtta under salsbordet och stirrade på mig och Gusten. Och vi vågade icke väcka mamma, för då trodde hon, att det var folk som kom för att slå ihjäl far.
Du har ju lof i dag och god tid att läsa. Nej, mamma, jag läste en bok, som Jenny Stenman lånat mig. Hon försäkrade mig, att du icke skulle ha något emot den. Fru Palmfelt såg missnöjd ut. Du vet ju, att jag inte tycker om att du läser något, utan att först fråga mig. Hvad heter boken? Bella nämnde titeln. Jag är ledsen att du läst den, ehuru du visst kunnat råka ut för en sämre.
Dagens Ord
Andra Tittar