United States or Panama ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kalle skildes från sin familj, gick fram till honom, drog av sig handsken, skakade hand och sade: God da, god da, Stellan, här går du fortfarande och traskar. Ja, sade Stellan. Farmor ä sjuk, så det blev ingen resa till Lund. Ja, det va inte på det viset jag menade det. Jag menar, att här går du ännu och traskar. Stellan nickade. Kalle hade rätt!
En plötslig aning for genom honom: nu vill pojken inte konfirmeras; det är någon, som satt dumheter i huvet på honom, och så blir det bråk och förtvivlan både i Lund och Göteborg. Jo, dä ä så att Ja kanske kommer och göra pappa och farmor emot, och ja vill dä inte gärna, dä försäkrar ja pappa, men Nå, kläm ur dig!
Själv kunde han bara skryta över Göteborg och Särö och Lund och Malmö. Och ändå var hon föraktad. Han funderade på allt detta utan att finna någon förklaring. Han visste bara ett: att hon inte var som de andra och att han inte riktigt hade klart för sig, om han skulle älska henne eller inte. Han talade med Göran om saken en kväll på väg hem från dansskolan.
Jo, nu mindes hon det: det första ofördelaktiga intrycket af den unga flickan fick hon här igen, lifslefvande. Något bortskämdt och tilltagset kyla en sjelfkär djerfhet. Och den feta, goda frun hade sagt ett par ord som med ens gaf denna bild sitt ljus: en tom dansdocka . Alma mötte henne vid stationen i Lund. Hennes glädje öfver återseendet var uppriktig och okonstlad. Hon hade tårar i ögonen.
En efter en kommo de, gratulerade och framlämnade gratulationskort. Och de bugade . Nu kommo de till Egyptens kornbodar, till saft och vatten, kakor och konfekt och en spettkaka, som hans farmor skickat från Lund. Och han kände ej något agg mot dem för allt det de gjort honom i det förflutna. Han bugade artigt tillbaka och sade till var och en: Välkommen! Men han grät ej längre.
När de kommo tillbaka in i kapellet, fattade Fulco plötsligt om hans handlove. Gud är över mig och mitt verk, och folket är med mig, viskade han sakta. Vill du ännu försöka att rädda din krona, så lyd. Du ämnar bryta upp redan i morgon. Men vart? Till din primas, bisp, för att få hjälp. Till Lund går färden. Nej, längre. Du menar? Den helige fadern vistas i vinter i Lyon. Gott!
Så inträdde de i en lund av åldriga lagrar, som skilde staden från orakeltemplet. Lunden fyllde det innersta av dalen emellan Parnassens branter och ökade med sin mörka grönska skymningen. Han var helgad Apollon, och kransarna till Hellas' skalder och de pytiska segervinnarne hade lämnats av honom.
Sedan de tre kvinnorna avlägsnat sig, hörde biskopen och föreläsaren, medan de nalkades pelaren, huru helgonet, som nu hade satt sig att spisa sin aftonmat, upphov ett underligt kraxande ljud, som besvarades från en liten lund på andra sidan ån.
Utanför din moders stuga Blomstra ängar, grönska lundar; Hvarje äng har silfverbäckar, Hvarje lund i sjöar speglas, Öfver alla skiner solen, Gjuter gifmildt gyllne dagen. Är du fattig, lilla älskling, Är så arm du, som man säger?
Är icke Krantors kulle nära, syns ej ren Invid dess sluttning lunden, Amfidemos lund, Och mellan stammarna i fjärran Attika? O ställen, mig bekanta och förtroliga! Hvad fröjd att, fast jag er ej skådar, nämna er! Som nektar, som ambrosia för gudarne, För mänskans tunga ljufva äro kära namn. LEDSVENNEN. Tyst, akta, tyst!