United States or Palestine ? Vote for the TOP Country of the Week !


Om ej öl för handen finnes, Om ej spisöl mer är öfrigt, Sjunger jag med torra läppar, Drillar vid en droppe vatten, Att den sköna kvällen ända, Aftonskymningen förjaga, Kanske nästa morgon möta, Nästa gryning än förljufva. Säg mig, späda bi, o säg mig, Hvart du skyndar nu tidigt. Än ingen bergspets gjuter Morgonrodnaden sin stråle.

Ack, jag måste vara mycket tanklös och inskränkt, ty när jag hör en berättelse, som denna, lever jag hennes yta, fäster mig vid gestalterna, deras gärningar och lidanden, lever i färgspelet, rörelserna, formerna, att jag ej kan skåda andemeningen, ehuru jag känner, att en sådan finnes, att det är hon, som inifrån gjuter liv i företeelserna, sprider rodnad eller blekhet deras kinder, skapar omkring dem naturen, vari de uppträda, och leder dem med nödvändighet efter sina lagar.

Jag känner, ej äro av livet många stunder igen, i ålderns morgon jag slocknar; likväl är döden ej tung, ty kvalen stillas av döden. O, att du älskade dock finge dröja längre i världen! Nu i en enda själ vi förenade båda. De tårar, den olycklige gjuter, grumla vattnet, och bilden synes med tynande drag.

Han satte mig upp till ett mål för sina skott; från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut jorden. Han bryter ned mig med stöt stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

I som förvandlen rätten till malört och slån rättfärdigheten ned till jorden, veten: han som har gjort Sjustjärnorna och Orion, han som kan förvandla svarta mörkret till morgon och göra dagen mörk såsom natten, han som kallar havets vatten och gjuter det ut över jorden HERREN är hans namn. Och han låter fördärv ljunga ned över starka fästen; ja, över fasta borgar kommer fördärv.

Ty Herren, HERREN Sebaot, han som rör vid jorden, försmälter den av ångest och alla dess inbyggare sörja, ja, hela jorden höjer sig såsom Nilen och sjunker åter såsom Egyptens flod; han som bygger sin sal i himmelen och befäster sitt valv över jorden, han som kallar havets vatten och gjuter det ut över jorden HERREN är hans namn.

Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen. Avgudamakarna äro allasammans idel tomhet, och deras kära gudar kunna icke hjälpa. Deras bekännare se själva intet och förstå intet; därför måste de ock komma skam. Om någon formar en gud och gjuter ett beläte, är det honom till intet gagn. Se, hela dess följe skall komma skam; konstnärerna själva äro ju allenast människor.

Utanför din moders stuga Blomstra ängar, grönska lundar; Hvarje äng har silfverbäckar, Hvarje lund i sjöar speglas, Öfver alla skiner solen, Gjuter gifmildt gyllne dagen. Är du fattig, lilla älskling, Är arm du, som man säger?

Wainahée gjuter några droppar mjölk i den afdomnades mun, hon gnider hans tinningar och se hans ögon öppnas. Men han vänder dem med afsky från Wainahée. Wainahée, du arma, hvarföre drabbar dig icke straffet? Du bröt mot gudarnes tabu, och du lefver ännu. Wainahée kan du lefva din make föraktar dig.

Sådana lära funnits där före dessa, men de plundrade endast skalderna. Ett leende spelade vid denna tanke mannens läppar. Fader, sade flickan, dessa klippor skulle förskräcka mig, om jag vandrade ensam. De äro höga och gruvligt söndersplittrade. Men ögat uppfriskas av Lykoreia, ty henne gjuter solen sitt sken, och himmelen är klar och ren kring hennes hjässa. är det.