Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 maj 2025
Hän de gingo till gamle kungen. "Fader, länge fördoldt i din borg Splitet grott, och förbittring Ändats lömskt i vårt hjärta in. Broder skydde att nalkas broder, Följde smygande fjärran hans steg. Nu vi vilja försonas, Förrn ditt rike vi sänkt i sorg. För Oihonna vi flamma alla, Genom henne blott tändes vår fejd; Den skall slockna med hoppet, Om hon skänkes åt en till brud.
Han såg sig gå med en stor knippa nycklar på en stålring och skramla med dem i byxlommen, och så kommer någon och ber om pengar, och så lyfter han på förskinnet, skakar på högra benet, sticker ner handen i fickan och känner nycklarne mot låret; och så plockar han på knippan, som när man reder drev, och när han fått fatt i den minsta nyckeln, som går till klaffen, sticker han in den i nyckelhålet, alldeles som med lillfingret i aftons, men nyckelhålet, som sett ut som ett öga med en ögonsten i, blir runt och stort och svart som en bössmynning och över andra ändan av pipan ser han sonens röda sarvöga sikta skarpt, lömskt, som om han ville försvara sitt guld.
Men Zackeus njöt av obehaget. Hans lidande själ behövde ett litet ackompanjemang av fysiskt lidande. Sakta och mödosamt pressade han sig fram mot stormen, ett steg, två steg, tre steg, sedan blev det inte mera, ty Zackeus slant på en hal isgata, som låg lömskt dold under snön, föll baklänges, slog huvudet i rännstenskanten och blev liggande mitt utanför danslokalens port.
Här var det bäst att smida medan järnet var varmt, och jag gjorde allt i världen för att övertyga Hans Mejstät, att jag var en ovanligt sympatisk person, men fast han söp som en pråmskeppare så blängde hans små runda tjurögon lika lömskt i alla fall.
Olyckan hade kommit så lömskt och oväntat, att ingen kunde stå den emot, och ingen kunde hjälpa. Ty en vårdag i mars, när nordan blåste frisk och isen varken bar eller brast mellan öarna, hade elden brutit ut. Och emedan isen varken bar eller brast, hade grannarna på landet omkring stått och sett det hela, men icke kunnat komma dem till hjälp.
Jag skulle då gärna hava givit dig tio siklar silver och ett bälte.» Men mannen svarade Joab: »Om jag ock finge väga upp tusen siklar silver i mina händer, skulle jag dock icke vilja uträcka min hand mot konungens son, ty konungen bjöd ju dig och Abisai och Ittai, så att vi hörde det: 'Tagen vara, I alla, på den unge mannen Absalom. Dessutom, om jag lömskt hade förgripit mig på hans liv, så hade du säkerligen lämnat mig i sticket, eftersom intet kan förbliva dolt för konungen.» Joab sade: »Jag vill icke på detta sätt förhala tiden med dig.» Därefter tog han tre spjut i sin hand och stötte dem i Absaloms bröst, medan denne ännu var vid liv, där han hängde under terebinten.
Han ansåg sig nämligen vara lömskt enleverad av tåget och Olsson i kompani, och icke utan visst fog för ett skadeersättningsanspråk, varför han naturligtvis helt tvärt vägrade att lämna ifrån sig ett öre.
Varför kom du hit, när du inte vill stanna? Köpt på ett år, sade Abraham. Fru Blenda sade: Du är elak, du är grym, du är grov, du är ond och ohygglig som en mördare. Tänk, att du skall pina mig till döds För ett år, sade Abraham. För evigheters evighet. Du har bitit mig i hjärtat som en katt. Det är lömskt. Jag smekte, och du bet. Varför skrattar du? Är jag gammal och löjlig?
Han såg sig gå med en stor knippa nycklar på en stålring och skramla med dem i byxlommen, och så kommer någon och ber om pengar, och så lyfter han på förskinnet, skakar på högra benet, sticker ner handen i fickan och känner nycklarne mot låret; och så plockar han på knippan, som när man reder drev, och när han fått fatt i den minsta nyckeln, som går till klaffen, sticker han in den i nyckelhålet, alldeles som med lillfingret i aftons, men nyckelhålet, som sett ut som ett öga med en ögonsten i, blir runt och stort och svart som en bössmynning och över andra ändan av pipan ser han sonens röda sarvöga sikta skarpt, lömskt, som om han ville försvara sitt guld.
Den träffade hunden, som gnällande och med en hatfull och skrämd blick på Grels, pojken, gårdens äldste son, lommade iväg ut genom grindöppningen. Grels gjorde som gråhunden, tog vägen ut genom grinden, men sneglade lömskt tillbaka. Han såg huru barnen där gingo till vedlidret med getkräket, de hade med sig. Jo, där var hon säker, geten!
Dagens Ord
Andra Tittar