Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 juli 2025
"Är det någon av herrskapet, som blivit förargad för att jag lade en apelsin på gatan?" Ingen svarade, och Bergfeldt fortsatte: "Alltså inte! Konstapeln här är visserligen arg som ett bi, men det är för att han framställer ologiska frågor utan att vara beredd på att möta konsekvenserna." "Hänn missfirmar polisman. Hänn följer med till kontoret!" sade konstapeln och lade sin hand på Bergfeldt.
Han hörde doktorn utbrista: Se där, sannerligen är det inte Cramer. Wolfgang förstod, att doktorn genom fönstret sett denne herre närma sig. Herrarne träffades inne på kontoret, och av deras samtal fick Wolfgang höra allt. Den underbara spegeln var färdig, försilvringen klar och allt i ordning. Ballongen var redo och svävade fylld av vätgas fästad i sitt långa rep högt över Salpisoön.
»Älskade!» andades Anderblad i tratten, och ordet tycktes vara väl funnet, ty svaret kom genast: »Jag möter dig i kväll vid kontoret! Einar vill träffa mig, men han skall få besked.» Så ringde hon av. När klockan slog sju på aftonen beredde Anderblad sig att gå, och kastade en blick genom fönstret för att se om Elsa var där.
Och ingenjören skulle inte vara orolig. Om fabrikören bleve missbelåten, så skulle nog Sörman taga det på sig. Krok betänkte sig en stund och sade därpå saktmodigt och lågmält: Nej, det ska Sörman slippa. Han drog av sig kontorsrocken, kröp åter in i sitt snusbruna skal och lämnade kontoret. Fru Marie blev ledsen, när hon såg sin lille man återvända mitt på blanka förmiddagen. Varför?
Han kom upp på kontoret i går och tumma' på hatten och sa': Aldrig har jag lurat någon, och aldrig har ingenjörn lurat någon med vett och vilje. Men är det så att ingenjörn kan, så ska han väl vara bra och hjälpa mig ut ur eländet. För annars får jag gå från smedjan med mora och ungera och alltihop. Det har ingen fara, lugnade Abraham. Jag har talat med pappa. Han reder sig, säger han.
Men fy sjutton en sådan stund jag får om de få tag i mig. Jag måste vänta tills de gått.» Han gick in på kontoret, tog morgontidningen, som hela dagen legat oläst på hans pulpet, satte sig och började läsa för att fördriva tiden. Det första han fick se var följande notis: » En göteborgare med tur.
Honom älskade hon, hos honom trifdes hon; han lappade hennes leksaker, när de gått sönder, och hennes fantasis vingar, som farmor klippt. Pappa hade just ingenting annat att taga sig till. Han hade installerat sig i två rum, af hvilka det yttre kallades kontoret, och ville gärna gälla för gårdens förvaltare, men i själfva verket förvaltade han ingenting annat än sitt tobaksskrin.
Principalen var rik och obildad, därför kände han sig honom både underlägsen och överlägsen, men det kunde aldrig bli något deciderat. Herrarna på kontoret voro gott folk nog, men de smickrade honom och beklagade honom, och det senare var förödmjukande.
När nu det stora geniet tryckte på en knapp just som motsvarande vagn rusade förbi det ställe i schaktet, som något skulle anmärkas om, så registrerades ögonblickligen detta inne på kontoret. Det fanns således till exempel dessa knappar på bron: Knapp 1: »Cementera den där otäcka sprickan! Det ser ut att komma in vatten genom den!» Knapp 2: »Här ha' de sabla nöten gjort schaktet för trångt!
Han satte sig vid skranket, som avdelade kontoret i två avdelningar, den ena avsedd för de väntande arbetarne, den andra för doktorn och hans medhjälpare. Cramer fruktade Wolfgang, men han såg ingen. På väggen i den avdelning, där Schnitler satt, väntande på att bliva tilltalad, fanns ej en plats, som kunde tjäna som gömställe för hans telefon.
Dagens Ord
Andra Tittar