Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 maj 2025
Va menar hänn me att rulla apelsin?" Bergfeldt mönstrade kritiskt sin vederdeloman från kaskens blanka mässingsknopp till spetsarna av hans brednosade skor och när polismannens tecken till begynnande nervositet blevo tillräckligt tydliga, svarade han med en motfråga: "Vad brukar man mena när man rullar apelsin?" Konstapeln bleknade.
Åh, detta afsky värda, att icke få vara människa, endast kvinna, kvinna, kvinna! En stundens njutning och ingenting mer. Hvilken förnedring! Och så kastas bort som skalet kring en apelsin. Säg bara nej eller ja.
Han hade inte väntat sig ett svar som stod i så oproportionerligt förhållande till hans fattningsgåvor och som vanligt i sådana fall tillgrep han maktspråk. "Hänn får inte lov att rulla apelsin här", sade han. "Jag rullar inte", svarade Bergfeldt milt. "Det är apelsinen som rullar själv." "Men det va hänn, som satte den i gång!" röt konstapeln eldröd i ansiktet. "Nej", svarade Bergfeldt.
Sedan skalade hon en åt sig, skar den i sex delar och började låta sig väl smaka. Tack, bästa Sara! sade Albert och tog emot sin apelsin. Därpå begärde han och fick låna hennes kniv till sönderstyckande av sin frukt. Han besåg kniven med en viss undran; den var utmärkt trubbig, ja alldeles rund i spetsen, utan att dock likna en bordskniv. I övrigt var den ny och tämligen vass på ena sidan.
"Är det någon av herrskapet, som blivit förargad för att jag lade en apelsin på gatan?" Ingen svarade, och Bergfeldt fortsatte: "Alltså inte! Konstapeln här är visserligen arg som ett bi, men det är för att han framställer ologiska frågor utan att vara beredd på att möta konsekvenserna." "Hänn missfirmar polisman. Hänn följer med till kontoret!" sade konstapeln och lade sin hand på Bergfeldt.
För det var ju i alla fall hans apelsin. Detta gjorde att de passerandes intresse, som hittills varit fastknutet vid den rullande sydfrukten, med ens intensifierades och kopplades över till Bergfeldt.
Så för miljoner hundra sjutton granater! tänkte sergeanten, med blodet uppstigande i ansiktet: hon måtte väl inte nu bums och kontant vilja betala mig för apelsinerna? Det här lägre borgerskapet ger jag ... Så illa blev det heller inte; hon tog ur sin virkade penningpung upp en kniv med pläterskaft, och skalade med den en apelsin, som hon artigt räckte åt Albert.
Stellan stack kniven in i sin apelsin, så att saften sprutade. Han hade fått tag i en blodapelsin. Det var likt blod, som sprutat ur den. Han stack flera gånger. Och han njöt. Det var som om han stuckit i sitt eget förrådda hjärta... Ute på gatan höll man ett extra ordinarie sammanträde.
Dagens Ord
Andra Tittar