Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 september 2025
Kamraten sökte förgäves avstyra detta okloka företag. Med darrande steg gick han upp i våningen, stannade utanför förmaksdörren, knackade och skulle fråga om han vågade störa damerna. Fem mansröster svarade med ett enhälligt: Stig in! På golvet stod en sybåge; omkring densamma sutto fem kamrater och sydde botten på ett tapisseri; bredvid satt prostinnan med flickorna och nystade silke!
Han grälade över murarna och kallade dem tjuvar, fähundar, latmaskar. Men han svor aldrig. Vid nästa hus knackade han på dörren efter att först ha kastat en blick genom fönstret. Vanligen kom ingen och öppnade varken vid första, andra eller tredje knackningen. Då blev han otålig, slog på rutan med hörluren och ropade: Se så, madammen, jag ser henne allt! Marsch bara och öppna!
Det var bestämt att jag denna dag skulle äta köttbullar och jag gjorde det. De voro för resten utmärkta. Då jag ätit, knackade jag för att få betala och då flickan kom sade jag: Det var utmärkta köttbullar. Äro de alltid så bra? Hennes ansikte lystes upp helt svagt tiderna ge icke anledning till alltför stora glädjeyttringar och hon svarade: Vi äro kända för att ha utmärkta köttbullar.
Hon tänkte med en trygg värme på honom, som hade sagt att han alltid ville vara hennes vän, som kunde lägga hennes hufvud mot sitt bröst och smeka så lent och fint, kyssa och smeka utan att fordra utan att anse henne dålig, utan att taga det som en förpliktelse att hon lät det ske. Då hörde hon åter klockan pingla och strax derpå knackade det på dörren. Det var Williams mor.
Det var Märta. Har du väntat? Ånej, jag kom nyss... Jag var uppe och knackade på din dörr, men det var ingen som öppnade... Snön yrde omkring dem. Tomas ville kyssa henne, men hon stötte honom tillbaka och drog sig undan. Nej, jag går inte upp igen, sade hon. Jag vill gå hem. Tomas sökte hennes blick i mörkret, men den gled undan och bort.
Efter en stund knackade det på dörren, och fru Enberg stack in huvudet. Kära hjärtanes, inte ska herr Abraham sitta här i sin ensamhet Jo, just precis det, sade Abraham. Då försvann fru Enberg, och Abraham slutade sitt brev och rev sönder papperet. I detsamma knackade det lätt och hastigt, och Blenda steg in utan att ha väntat svar. Schacket då? sade hon. Det får vara i kväll.
Jag kallsvettades af ånger och förtviflan, mina pulsar bultade, det var omöjligt att läsa, allt surrade rundt i mitt hnfvud. Hvarför hade jag icke sett efter hvem det var, som knackade? Ah Gud, hvad jag led. Som om kropp och själ tärts af frätande mask och rost, som om jag smulats sönder bit för bit, lik en gammal möbel.
Så snart hon kunde, smög hon sig tyst ut ur rummet. Hon gick för ett ögonblick in i deras lilla rum och där böjde hon knä framför sängen och bad Gud om hjälp att utföra sitt beslut. Därpå gick hon uppför trappan, samlade allt sitt mod och knackade på Teodors dörr. Intet svar. "Teodor!" Ännu intet svar. "Teodor!" "Hvem är det?" hördes ändtligen en vresig röst fråga.
Skärvorna? upprepade Ludwig. Det är ju en smal sak. Dem tar jag och gräver ner dem. En mörk natt. Så att ingen ser det? Så att ingen ser det! Och du skvallrar inte? Å hut! sa Ludwig. Då fick han två kyssar. Och uppmuntrad härav, krängde han av sig pyjamasrocken, bredde ut den på golvet och började fylla den med skärvor. I detsamma knackade det på sängkammardörren. Å, herregud! viskade fru Olga.
I morgon går jag icke på teatern, ty jag vill se om han kommer, och veta, om det var han som knackade. Men sedan vill jag icke fortsätta detta klosterlif, som gör mig vapenlös mot min längtan. Och så får hvarken smärta eller oro hindra mig från att arbeta ! I annat fall blir jag så bunden af min ekonomi, att jag icke kan skaffa mig utväg att döda denna vanvettiga beundran och tillgifvenhet.
Dagens Ord
Andra Tittar