Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 september 2025
Mitt hjärta klagar i mig, jag kan icke tiga, ty basunljud hör du, min själ, och krigiskt härskri. Olycka efter olycka ropas ut, ja, hela landet bliver förött; plötsligt bliva mina hyddor förödda, i ett ögonblick mina tält. Huru länge skall jag se stridsbaneret och höra basunljud? Ja, mitt folk är oförnuftigt, de vilja ej veta av mig. De äro dåraktiga barn och hava intet förstånd.
Nog bör jag kunna sova utan att frukta spöken. Men du har alldeles jagat sömnen från mina ögon, Rakel. Det blir en otrevlig natt, den här. Förlåt mig, Myro. Jag skall försöka att icke störa dig mer. Bara du icke klagar, så är det bra.
Då förmana de gamla: Du får hjärtklappning, du ådrager dig lungsot på det här viset, du tar döden på dig. En skön död vore det! Vi sitta vid middagsbordet den tjugonde november, en grå, kulen, vederstygglig dag. Alldeles utbränd efter en sömnlös natt och upprepade nappatag med de osynliga, förbannar jag livet och klagar över att solen är borta.
Men först skall Trygg bli mjuk. TRYGG. Nu, fröken! Hu! År det väl mänskligt, att man så skall störas? Om ni vill skrämma mig på detta sätt, Så klagar jag för onkel, vet ni det? Jag skrämt? JULIA. Just ni. TRYGG. Hur har jag kunnat skrämma? Jo, med er grymma hast och med er stämma. TRYGG. Att hasta hör just ej min ålder till. JULIA. Nå, med er uppsyn då, om ni så vill.
Då han den 11. augusti 1674 sände några sorgverser med sin vän, handelsman Brandbergs stoft till kyrkogården, skref han: »Kom, hjelp mig, att jag klagar Af hjerta, som sig bör Den som i bästa dagar Sitt afsked tar och dör Uti sin bästa blomma, Sin ålders middagstid! Si, så kan döden komma, När vi som trygg'st i frid.»
Det är jag, som mättar de hungriga i mitt hus, och när de icke lyda min vilja, få de gå till främmande och skaffa sitt bröd... Är det så eller icke? Dina söner arbeta som drängar, dina sonhustrur som pigor... Öfver hvem klagar du, far? Öfver den, som löper kring byn, då han skulle arbeta!
Jag tänker som oftast på din framtid, jag, allt medan du klagar och sörjer över det närvarande. Vänta blott, rosorna skola återkomma på dina kinder och elden i dina ögon. Du skall åter varda vacker och väcka männens beundran. Det beror av dig själv att göra din lycka.
Sannfärdigt är Guds dyra ord, Att kärlek är det bästa; I allt, i himmel och på jord, Gör kärleken det mesta; Men ensam går Och utan spår Och utan vän Försvinner den, Sig själf blott har till nästa. N:o 210. Luk. 17: 11-19. För dig min nöd jag klagar, O Jesu, hör min röst!
Led några forsar dit, som öfverrösta Min klagan, om jag klagar, och ett vindkast, Som sliter tårarna ifrån min kind, Att ingen dödlig anar, hvad jag lider! Så är den andra taflan skön. Och nu! Tag mera mörka färger, gör en natt, Som dyster hvälfver sig kring moln och stormar.
Men vad säger han nu? Nu höres hans röst omild i skogen. Vinden säger: »Min fader var icke olycklig, ty han hade glömt min moder och sökte henne icke. Han älskade en annan, som kom från norden.» Vinden har en trolös fader, sade riddaren. Men hör, hur det klagar i skogen! Det är åter vindens röst. Vad säger han nu? Vinden säger: »Jag är ammad vid ett suckande bröst; jag vyssades med klagosånger.
Dagens Ord
Andra Tittar