Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 oktober 2025
Den har med våld han från mig röfvat. FOLKET; Alltför djärf Du föddes, yngling, af en djärf, oböjlig far. HYLLOS. Vår var den. Jag har tagit, hvad oss hörde till. RHAISTES. Nu lyssnen, män af Salamis! Enhvar af er Vet, hvilken jag och hvilken denne gubbe är; Hur från den dag, Leiokritos, vår härskare, På ön fick välde, denne stått hans makt emot Och jag för honom kämpat.
EUBULOS. Gif efter, gosse, bättre är Att vika än att trotsa nu. HYLLOS. O fader, ej För dig, för mig jag trotsar: Lätt för oss det är Att allt fördraga. Ödet lärt oss denna konst. För henne blott jag vågar allt, den sörjande, Den blinda kvinnan, som, vid bättre dagar van, Nu skyddlös i vår boning valt ett ringa skygd.
Och sviker mig min styrka, kan ur hafvet mer Jag ej dess gåfvor hämta, vill jag hugga af, I brist af annat offer, denna svaga hand Och lägga den som gåfva ned på gudars härd, För hans skull blott, för mina bättre dagars kung, Att mig må unnas se hans sonsons hemkomstdag Och se hans ätt i blomning än på Salamis. Nu tag ditt rof och vandra! Du har hört mitt svar. HYLLOS. Det skall ej ske.
Obekant för dig Kan det ej vara, att Eubulos' son jag är. LEONTES. Jag har en fader, äfven jag, Leiokritos. HYLLOS. Vi räkna oss som söner till vårt fosterland, Vi unga, så du borde göra, äfven du. Ej finns för oss en större plikt, än den oss ges Af Salamis; och ropar nu dess stämma högt: "Slå ned tyrannen, krossa min förtryckare!" Då tvekar bland oss ingen om hvad göras bör.
HYLLOS. Du bjöd dem gå, befallte folket lämna oss. LEONTES. Hvad båtar oss nyfikenhetens kalla blick? HYLLOS. Mig bad du dröja, ringa är min hjälp också. LEONTES. Du vill dock hjälpa, du, din handling visat det. HYLLOS. De andra handlat lika, om de vågat blott. LEONTES. För stormens våld, för hafvets vildt upprörda våg? HYLLOS. Nej, för din faders vrede, som oss hotade.
LEONTES. Hör upp att spetsa dina ord och svara klart, Om snäckan hörde denne till och du den tog. HYLLOS. Jag tog den, men den var min faders egendom. LEONTES. På hvilket sätt förvärfvad? Svara, gubbe, du! EUBULOS. Den skänktes mig af milda gudars nåd till sist, Sen jag på dessa böljor trälat dagen ut. LEONTES. Här, Rhaistes, fann den gamle denna skatt alltså? RHAISTES. Här.
LEONTES. Hyllos, räck mig nu Det helga mjölet, tills från Xuthosbergets fot, Där bäcken klarast störtar utför hällarna, Du hämtat vatten. LEIOKRITOS. Yngling, du vill offra här? LEONTES. Så är min afsikt, fader. LEIOKRITOS. Säkert denna gång Åt Dike åter. Ensamt henne tyckes du Din dyrkan ständigt ägna. LEONTES. Ensamt henne ej.
EURYSAKES. Vapen, vapen! EUBULOS. Hyllos, ila du Kring Salamis från trakt till trakt, från hem till hem, Och kalla våra vänner. Säg, att Ajas' son, Den saknade, den väntade, är här, att här De skola samlas alla till sin konungs värn. Fort, gosse! HYLLOS. Nu skall ingen kylig tvekan mer Förlama deras armar, nu skall våld bli stäckt Med våld. Jag skyndar. TEKMESSA. Stanna, dröj!
HYLLOS. Låt mig kalla hit Den blinda kvinnan; fast beröfvad ögats ljus, Förstår och vet och ser hon mer än seende. LEONTES. Gå, hämta henne! HYLLOS. Furste, hennes ledsven skall Väl finna vägen hit med henne. Kommer hon, Kan jag bli borta. LEONTES. Hvad? Min fader nalkas själf. Ser jag en dröm, är denne man Leiokritos, Så olik till sin uppsyn nu, så lugn, så ljus, Och nyss så mörk och dyster?
Min båt är snart I ordning att dig motta. Kanske hinner jag Tillbaka än till striden, innan allt är slut. TEKMESSA. Se ditåt, andas icke där Eurysakes? Mitt lif är, där han lefver, annorstädes ej. För, om du vill, mig närmare till honom; då Jag följer dig, men bort från honom, trefaldt nej! HYLLOS. Hvad står mig då att göra?
Dagens Ord
Andra Tittar