Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 september 2025
För min del jag ej hittat på, Hvad godt i kyssen finnas må; Men jag vill dö, om jag en stund Skall stängas från din purpurmund. Göm, poppelskugga, i ditt trogna sköte De ord, han sade vid vårt sista möte! Hans djärfva bön, hans vrede och hans oro För mig, för tystnaden och dig blott voro.
Folke Filbyter, som tyst hade suttit och hört på sönernas brusande ordflöde, trevade på sitt bröst under vargskinnen. Kom hit, Folke, sade han. Du får hjälpa mig. Jag har blivit så lamhänt. Här på bröstet har jag nyckeln. Har du nu hittat den? Du skall gå till den mellersta kistan och plocka fram fat och bägare, så att det blir dukat för så höga gäster efter deras stånd.
När nu Svante läste högt för honom, frågade mamma: »Vem tror du det handlar om?» Och då Sven icke visste, vad han skulle säga, så fortfor mamma: »Jo, det handlar om de stora bröderna. Förstår inte Nenne det?» Sven kallades nämligen i vardagslag för Nenne. Och det hade han själv hittat på, därför att han inte kunde säga s. »Ja, men brorarne heter inte som det står i boken», försökte Nenne.
Nå! Fadern hade ett godt förstånd och som äldre man var han säker på sina slutledningar. Johan, som aldrig kunde vara sysslolös, hade gjort en upptäckt: att man kunde fördrifva tiden på den långa vägen till och från skolan och på samma gång bli rikare. Han hade en gång på den trottoarlösa Holländargatan hittat en jernmutter. Den tyckte han var rolig, ty den blef en bra slungsten på ett snöre.
Hans ansikte var på en gång sorg och frid. Det var förunderligt, David var den ende som ej hittade vägen till fred ur de onda dagarna. Far hade samma sorg men en större styrka att bära. Han hade hittat sin Gud och David hade aldrig hittat sin. Han slog upp ögonen. Som eviga pulsslag från ett väldigt larmande hjärta dunkade buffertarna.
Ingemund hade valt ut ringar och mynt och sådant, som var av rent guld, men Hallsten gick ännu villrådig omkring och hade bara plockat ihop några enstaka pärlor. Jag letar efter något, som har ännu större värde än guld och stenar, sade han. Och vill du, så tag här själv vad jag hittat. Men jag ser, att dina händer inte ha rum för mer, och jag får väl därför behålla detta till skor och kläder.
Har du hittat på några dumheter i skolan? Nej, men dä ä viktigt! Han gick före sin far in i skrivrummet och stängde dörren efter honom. Kapten Petréus var ej längre säker på Stellan. Han och prostinnan hade haft ett långt samtal nere i Lund en viss kväll. Pojken hade suttit och pratat någonting om, att han inte ville skjuta sig. Kaptenen var i grund och botten en smula rädd för honom.
Ja, men dä kan dröja länge tills han blir så full igen. Det blev åter tyst, en lång tystnad. Slutligen stängde Kalle dörren sakta bakom sig. Stellan stod ensam ute i förstugan. Han blev stående länge, innan han gick nedför trappan. Och han gick med steg så smygande, som om han hittat på något otillåtligt. Kalle sökte ej mera upp Stellan om eftermiddagarna.
Jag satte mig ned, jag också, kastade bössan ifrån mig och somnade in. Gud vet hur länge jag sof. Då jag vaknade var det af ett skott, lossadt i mörkret helt nära intill. Jag trodde att Carlson vaknat, hittat bössan och ville skrämma mig. Jag ropade flere gånger hans namn, men han svarade inte. Jag hörde nog ett prasslande i buskarne bredvid, så jag visste deraf att jag inte drömt det om skottet.
»Ett sådant lustigt namn», sade hon, och visade en rad vita tänder och ett par kindgropar, som kommo Fågelsång att kippa efter andan. »Det är ett vackert namn», svarade Fågelsång övertygande. »Det har jag hittat på själv. Förut hette jag Petrusson.» »Då undrar jag inte på, att herr Fågelkvitter bytte!» sade den sköna.
Dagens Ord
Andra Tittar