United States or Russia ? Vote for the TOP Country of the Week !
ERNEST ( gladt ). Efter er bekännelse här för en stund sedan, vågar jag inte mer
Vi hade kommit in på det kapitlet därigenom att han, just som han satt bredvid divanen, där jag låg, helt skälmaktigt sagt: Jag kunde ha lust Jag kunde nästan ha lust att bli förälskad han gjorde en liten konstpaus, för att se hvad jag trodde han skulle säga att bli förälskad i er Elin. Jag såg honom helt gladt in i ansiktet, ty det bekymrade mig icke, hvad han skulle säga.
Ella, morsk i hågen, med hatten på nacken och armen i sidan, gick vid Jussis arm. Det var ett gladt sällskap. Skogen stod nu i silfverskimmer och glänste, belyst af fullmånen. Sjön der nere glimmade som en spegel, fullströdd af diamanter. Markens rika daggperlor strålade, ljumma doftande fläktar genomströmmade nejden och fylde luften med vällukter.
Kanske icke; i hans min, hans skick, i allt Låg ett drag af lugn tillika, fast förnämt och stelt och kallt. Gladt det var mig städs att råka en kamrat från krigets tid, Men på denne såg jag bara, hjärtat blef ej varmt därvid. Yfs, jag tänkte, lys och stråla; förr var du bland oss också, Mindre stolt, men bättre smyckad var du när du blödde då.
Det var värkligen roligt, berättade Antti morgonen därpå. Skada att du inte var med. Ni dröjde länge borta. Ja, vi återvände ju först närmare fem på morgonen. Jag förstår inte huru tiden kunde glida undan så där. Vi voro alla på så gladt och uppsluppet humör, att vi icke ens då haft lust att bryta upp. Var det vackert? Utomordentligt vackert.
Han, som en gång på våra kala drifvor stod Och kunde för sitt land dock kärlek bära, Han, som för detta land göt gladt sitt varma blod, Han, som, då allt gafs bort än, ägde kraft och mod Att träda fram och rädda Finlands ära, Han hvilar nu.
Bestörta flydde lustans andar, synden vek, Ett kyskhets tempel var det rum, där lasten bott. Men till sin son gick Lucius Verus, nämnde om Hvar Agnes var och manade den sjuke gladt Att skynda och i hennes famn sitt kval förströ. Och upp stod ynglingen och gick, af vänner följd, Till otuktshemmet, att sin låga släcka där.
Och snart vid hennes vård man fann, Hur brasan mera lifligt brann. Hon tycktes glömma bort sin nöd, Hon tog så gladt sin makes bröd Och bar det fram till aftonvard Med litet mjölk, i bunken spard. Från halmen, glest på golfvet bredd, Till festens måltid, sparsamt redd, De muntra barnen redan gått; Vid muren kvar blef gästen blott. Hon tog den arma med sig då Och förde honom fram också.
"God morgon, goda Clara", sade jag gladt, "nu är det så fridsamt och festligt sedan du slutat allt arbete. Allt är gjordt, intet finnes mera att arbeta på länge, bara spela. Låt mig nu kläda på dig och kom sedan och spela". "Helena, Helena, talar du sanning", utbrast Clara, med en blick så himmelskt glad, att det skar mig i hjertat.
Så må vi akta grant uppå, När Herrans bud vi höra, Och gärna på hans vägar gå Och gladt hans vilja göra. Förläna oss där nåder till, O Gud, som ingens ofärd vill; På dig vi oss förtröste. N:o 3. Guds helga bud förnimmer jag, De äro för mig dag för dag; Men ser jag, hur jag fyllt dem opp, Då brista mig båd mod och hopp.