Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 september 2025
Hans kropp var såsom av krysolit hans ansikte liknade en ljungeld hans ögon voro såsom eldbloss, han armar och fötter såsom glänsande koppar; och ljudet av hans tal var såsom ett väldigt dån. Och jag, Daniel, var den ende som såg synen; de män som voro med mig sågo den icke, men en stor förskräckelse föll över dem, så att de flydde bort och gömde sig.
Då han skulle ge sin obligation derpå, »darrade handen på honom att han intet skrifva kunde». Sedan, när han visste sig vara efterspanad af vakten, »nemligen en korporal, en nattbonde och en stadsvakt», gick han ej till sin bostad, utan begaf sig till Den holländska thun in i Hans Näfs hus vid Österlånggatan, var i köket och sökte komma upp genom spiseln samt gömde sig slutligen under dunbädden i en säng.
Undra då ej, att jag gråter, och gråter jag, goda Johanna, Är det af kärlek ej, men af hat, åtminstone vrede, Att så hjärtlig han är, långt mer än det passade honom, När han ändå är så ringa och ung, en fattig student blott." Sade och bäfvade skygg och tryckte sig närmare tärnans Vänliga famn och gömde i den af blygsel sitt anlet.
Och när prästerna sjunde gången stötte i basunerna, sade Josua till folket: »Häven upp ett härskri, ty HERREN har givit eder staden. Men staden med allt vad däri är skall givas till spillo åt HERREN; allenast skökan Rahab skall få leva, jämte alla som äro inne i hennes hus, därför att hon gömde de utskickade som vi hade sänt åstad.
Men om jag säger så till den unge mannen: 'Se, pilarna ligga framför dig, längre bort', så gå dina färde, ty då sänder HERREN dig bort. Och i fråga om det som jag och du nu hava talat, är HERREN vittne mellan mig och dig till evig tid.» Och David gömde sig ute på marken. Och när nymånaden var inne, satte konungen sig till bords för att äta.
Sen du for från oss, har redan mången Vinter setts förgå; Men fast våren kom och fågelsången, Kom ej du ändå. Ack, i dina forna lunder drömde Natten lika ljuf, Och den minsta blommas öga gömde Samma dagg ännu, Som när fordom säll du gick på stranden, Där din hemälf flöt, Tänkte visor, såg på midnattsbranden Eller blommor bröt.
Jag skyndade mig därpå in till min far och bad honom innerligt, att han ville förlåta flickan. Han gjorde det och berömde mig till på köpet, för att jag hade ett så varmt hjärta för andras sorg. Men då gömde jag mitt hufvud vid hans bröst och berättade för honom om gamla Anna och om allt, som hon hade lärt mig. Min far blef djupt rörd.
Allihop, löjtnanten, fröken, herrskapet, pastorn ägde sina hemliga vrår, där de gömde lik, myllade ner dem med ord, gömde dem under blomster, kransar, band, granna påskrifter som de ruttna liken under gravkullarna, vilka planterades, vattnades och klipptes var söndag.
Jag läste en gång huru Swift som gosse, tvungen att dagligen för ett par gamla tanter läsa gamla, tråkiga andaktsböcker, en dag gömde i boken en af honom sjelf skrifven uppbyggelig betraktelse öfver en sopqvast, läste upp den, och huru betraktelsen särdeles behagade tanterna, hvilka trodde den vara uppläst ur boken. Ofta kom jag sedan ihåg denna anekdot. En sopqvast, hvarföre icke?
Det lät så underligt avlägset som från en bergshåla långt borta, och jag gömde mig bakom väggbonaden. Där stod jag och grät. Jag såg honom inte, när de ledde bort honom, men sedan sprang jag ut. Och nu råda vi dig uppriktigt att vända tillbaka. Vilka ni än må vara, märker jag nog, att jag haft lyckan att träffa välmenande människor. Ja, vart skulle jag ta vägen i skogen? Däri ha ni kanske rätt.
Dagens Ord
Andra Tittar