Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 september 2025
Gumman gömde sig i buskarne, medan de arm om liv tågade förbi, dansande fram halvsjungande, kyssande, så som hon också en gång dansat, sjungit och kyssts.
Då öppnades bådas ögon, och de blevo varse att de voro nakna; och de fäste ihop fikonlöv och bundo omkring sig. Och de hörde HERREN Gud vandra i lustgården, när dagen begynte svalkas; då gömde sig mannen med sin hustru för HERREN Guds ansikte bland träden i lustgården.
Om vi nu också sveke dem, skola våra efterkommande intill yttersta tid ändå aldrig sluta att höra dem, när de sitta på sitt skepp om natten, när de äro ute på jakt eller när de ensamma stå med sin yxa på sveden. Så ha vi då ingenting mer att säga varann, Ulv Ulvsson, framviskade jarlen och gömde korset i kåpan.
Röda och gula och blå pappersblommor sutto instuckna i hästarnas manar, i munderingen och här och var i vagnen. Det hela var festligt. Då flickorna Willman blevo damerna Theander varse, kände de sig plötsligt modfällda och förstämda; de smögo sig ut i parken och gömde sig.
Men jag har ett så omättligt begär efter smekningar, liksom han. Han drog mig fram, fint och vackert, som i en fransäs. Jag satte mig i divanen. Men jag kände en stark hand kring min strupe mitt hufvud trycktes tillbaka åh, en sådan kyss skrämmer mig och lämnar mig kall. Jag tror att också han var kall. Jag gömde mitt ansikte mot hans axel. Han såg förvånad på mig. Du vill icke? Intet svar.
Dem har han nu dock kastat af, De ligga gömde i hans graf, Att oss ej mer förskräcka; Men börjadt är ett nådens lif, Som ingen makt skall släcka. Kom tyst och se Guds offerlamm! Det blödde nyss på korsets stam, Nu har det allt fullbordat; I ringa skepnad, mildt och fromt, Det ligger gömdt och jordadt.
Han var så snäll mot den, att den efter några dagar sprang och gömde sig, så fort han närmade sig. Lya gav honom många bekymmer. Den var hans, riktigt hans. Och ändå kunde han ej få den att göra, vad han ville. Den sprang sin väg, den slingrade sig från honom som en ål, den tjöt, den bet honom. Lya beredde honom den första verkliga kampen med ett annat levande väsen.
Och det kan inte förklaras på annat sätt än att hon först hade doppat svansen i lim, den otäckan J. A. Broms satte icke mycken tro till de råttlegender, som dagligen inskrekos i hans hörlur. Men nödlögnerna hämnade sig fruktansvärt på de stackars madammerna själva. Var de voro och vad de gjorde, hörde och såg och kände de råttor. Små, små möss gömde sig i träsockor, i strumpor, i sängkläderna.
Man lyfte oss upp ur korgen och bar oss bort från vår moder. Man gömde oss för att lura och skrämma henne, men hon sökte rätt på oss och bar oss i sin mun tillbaka till den runda korgen, där vi bodde. Jag minns min mor. Hon var brun till färgen, stor och vacker, med lång nos och ett par underbart blanka ögon. Jag tror att jag var hennes älsklingsbarn.
Gumman gömde sig i buskarne, medan de arm om liv tågade förbi, dansande fram halvsjungande, kyssande, så som hon också en gång dansat, sjungit och kyssts.
Dagens Ord
Andra Tittar