Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 september 2025
De tindrade som om det varit ögon som blinkat åt honom... Det är Gudar vi skola bli. Han blev stående på trappsteget till trappuppgången en stund och kastade en sista blick på himlavalvet. Så vände han sig om och gick in i förstugan, tände en tändsticka och gick uppför trappan. Plötsligen stannade han. Där i trappsvängen, satt hans far med näsan i knät och sov.
Jag går här var kväll. Jag kommer hit efter middagen och sitter här hela kvällen. Jag trivs inte hemma, jag trivs bättre här, bättre här. Och varför ska man inte vara där man trivs, där man trivs? Det är alldeles rätt, sade jag. Här är ju också mycket trevligt, ungefär som i förstugan till helvetet. Gamle skämtare där! Glad och trevlig som alltid! Inga bekymmer! Bara roligt och glatt!
Då hon varseblef sin son, som stod i förstugan, drypande våt, med blottadt hufvud, stannade hon plötsligt, och öfver hennes bleka ansikte flög en skiftning af öfverspänd känsla, af glädje eller af sorg, det var icke godt att säga hvilketdera, ty glädjens och sorgens yttersta gränser gå i ett som himmel och haf vid horisonten.
Är det du, Stellan? Ja. Vad står på? Det var som om hans bröst sprängts, som om slussarna plötsligt öppnats för överfyllda dammar. Han grät, grät Men vad är det med dig, min pojke? Kom med in till mig så får jag höra. Han kände en stor behandskad hand i sin och han leddes över förstugan till en dörr, som öppnades. Stå nu här, tills jag har tänt lampan. Det blev ljust.
Djäknarne följde bakom tåget och stannade i förstugan. Dörren mellan denna och rummet var öppen. Nu, gamle krutgubbe, sade patronen och lade sin hand på korporal Brants skuldra, nu är auktionen slut. Jag kommer för att fråga dig, var du ämnar sova i natt. Brant vände sig om, rätade sig stolt och svarade: Jag skall i natt måhända sova lugnare än ni, herr patron.
En sådan dag satt Almblad i sitt arbetsrum och telefonerade och sålde och köpte aktier och förtjänade sitt uppehälle, då dörren plötsligt öppnades och hans hustru kom inrusande direkt från förstugan, direkt från gatan. I hatt och kappa sjönk fru Almblad ned i soffan framför sin man och sade med upprörd, andfådd stämma: Jag har sett honom!! Vilken, sade Almblad. Kungen? Eller kronprinsen?
Han är trött på sina leksaker och det är ännu tre långa timmar tills Anna-Clara kommer från skolan. Men han går ändå upp till oss. Då jag öppnar dörren, står han i förstugan och frågar: Ä Anna-Clara hemma? Nej, säger jag, hon är i skolan. Jaså, säger Sten, och så stå vi där. Stig in ändå, säger jag, och se hur vi ha det! Så har det gått till många gånger.
Ja, men dä kan dröja länge tills han blir så full igen. Det blev åter tyst, en lång tystnad. Slutligen stängde Kalle dörren sakta bakom sig. Stellan stod ensam ute i förstugan. Han blev stående länge, innan han gick nedför trappan. Och han gick med steg så smygande, som om han hittat på något otillåtligt. Kalle sökte ej mera upp Stellan om eftermiddagarna.
Men det vet jag, att om jag hade en vacker och dygdig dotter och om jag tänkte ge henne en god hemgift, så skulle jag inte vara rädd att tala om hennes fel. Nu gingo de ut i förstugan och jag hörde ej, vad som vidare sades. Hela kvällen förblev min mor tyst och tankfull, och då hon såg min ängslan sa hon: Var du glad, att du har en mor med ögon och öron.
Det var mörkt, och regnet föll i strömmar. Hastigt trädde jag in i förstugan, erfarande denna känsla av hopplöst främlingskap, som alltid överfaller mig, när jag sommartiden tvingas besöka Stockholm och vet, att jag måste vara ensam. Jag hann icke framställa någon begäran om ett rum, förrän portieren kom emot mig och bad mig, i det han nämnde ett nummer, genast ringa på i telefon.
Dagens Ord
Andra Tittar