Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 juli 2025
Men hvad skola vi gifva henne till födelsedagen? Och Bella sammandrog eftersinnande sina ögonbryn. En ros, föreslog Aina, och skrifva på: en ros åt en ros. Nej, det låter platt. Men om vi skulle sy något. Jag tror ej vi hinna. Men det borde vara något af oss sjelfva . Kan du skrifva vers? Nej, hur kan du tro det. Men du kan bestämdt? Åhnej! sade Aina blygsamt. Men du har ju en bror.
Jag steg upp från min stol och erbjöd honom åt den gamle; han såg på mig så underligt genomträngande, tackade för mitt anbud, men föreslog i stället att vi skulle promenera tillsammans. Herrn är musikalisk? sade han. Jag älskar musiken, men hör ej till de utkorade. Vill herrn komma hem till mig, så ska vi göra musik? Vad spelar herrn? Piano. Dåligt instrument, men gör sig gott till en flöjt.
Ungefär mitt på denna gata låg huset, som tog emot trötta resande. De steg ur här, besörjde om sakernas inbärande och allt gick bra. Men sedermera föreslog Albert, att, medan kvällen ännu var så ljus och vacker, göra en lustvandring i staden.
Det hade kostat Eusebia mycket besvär att övertala Hermione deltaga i den föreslagna färden, och kusken körde liksom endast händelsevis till kyrkan. Regnet började just nu falla, och denna omständighet understödde Eusebia, när hon föreslog Hermione att söka skydd i den för tillfället öppna, men tomma kyrkan, där de då tillika kunde förrätta sin bön.
Målen ock framtidens lockande bild i tjusande färger... Bravoropen och skrattsalvorna fortforo, och han fortfor också. Slutligen hördes en röst: Fy fan, det är ju allvar! Man bildade grupper och pratade högt! Men han fortsatte ändå; hans bröst flämtade och hans ögon tårades. När han slutat föreslog kuratorn hans skål och utbragte ett hurrarop för »skalden».
Men så föreslog prinsen, att de skulle spatsera utåt parken, och allt längre gingo de, och fröken Melicerta var så glad, och tänkte: "se så, mig vill han visst ha, efter han går så långt". Litet rädd såg hon visst på de tjocka molnen, som skockade sig, men hon tänkte: "lappri på hvita similéklädningen och blå blommorna, nog får jag bättre när jag blir prinsessa".
»Sade jag inte, att vi kommo att stanna på fjellen i natt!» utbrast kandidaten i en ton, som förrådde att hon för tillfället ej önskade sig något bättre. »Nu gå vi fram och åter på sätervägen » »Och filosofera», föreslog en annan stämma.
Slutligen föreslog Ella, att den som ville skulle följa honom till Toimila, uppsöka den sköna på hennes loft och tvinga henne att i allas närvaro förklara sig vara Ellas fästeqvinna och för öfrigt honom huld och trogen. Sade hon det, ville man tro henne. Ty sann, det var hon. Men, sade hon det ej, då fick Ella stå sitt kast, och man fick gå med sina misstankar.
Nu var det helt mörkt, och Madame Bonaparte föreslog på sitt alltid förekommande och älskvärda sätt, att man skulle gå in i salongen, höra litet gladare musik och dansa bort spökhistorierna. Sällskapet spridde sig i biljardsalen, i salongen och galleriet. Tjänarna hade redan tänt alla ljus. Madame de La Valette satte sig till spinetten och spelade en kontradans.
Det fanns ett tillförlitligt medel att bevisa identiteten mellan dessa dubbelgångare, eftersom Francis Schlatters sista brev fanns återgivet i facsimile i tidskriften. Kom och ät middag med mig i afton, föreslog jag, så skall jag låta honom efter diktamen skriva Schlatters brev. Om handstilen på båda är lika och framför allt namnteckningarna, bör detta vara bevis nog.
Dagens Ord
Andra Tittar