Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 maj 2025
DANN. Skämta ej, min vän; Min Julias dräkt, er smak bestämmer den. För min del ser jag helst, om hon får vara Så enkel, som hon rörs kring min person, Ty blott för mig, mig gamle, målas hon. FRANK. Det gör mig nöje, och jag kan förklara, Att ni i detta tycke träffat ton. v. DANN. En hufvudsak är likhet, likhet bara. Nås den, så vill jag ej på summor spara.
DANN. Ursäkta, herre, endast faran För hennes täcken gjorde henne varm. FRANK. Varm? Kalla det ej värma, som var harm. V. FANN. Man måste tåla något af de gamla. FRANK. Rätt gärna, blott de nöjas med att samla En hop millioner stilla och i fred Och låta bli att pocka, gnata, skramla Och vända hela världen upp och ned. v. DANN. Det sista, herre, är de ungas sed.
DANN. Ja, orka de? TRYGG. Om två ej orka, herre, tar jag tre. v. Hvad menar du? TRYGG. Blir något att bestyra? v. DANN. Ja, du skall skaffa målarn hit. Han skrufvar läppen, ha, det var en bit, Som tycktes smaka gubben smått af syra. TRYGG. Skall karln i vagnen, straxt jag kommer dit? v. DANN. Ja, det förstås; minuterna ä' dyra.
TRYGG. Då får jag bruka all min flit, Ty junkern gaf mig ren en artig hyra, För det jag var en smula envis sist. Märk, bästa onkel, märk, han är artist, Han kommer, när han vill, men ej på dagen. v. DANN. Men han skall komma nu, och det är visst. Jag vore annars på min Trygg bedragen. TRYGG. Får jag, ifall han tredskas, tan i kragen? JULIA. För Guds skull, onkel! Nej. v.
DANN. Ni minns dem, fast ni knappt dem såg, förrän Ni måste flytta från vår ort igen Och fick först, sen de slocknat, återvända? FRU BINGEN. Hvem glömmer dem, som en gång såg dem tända? v. DANN. Och målarn? Hennes ögon likna hans? FRU BINGEN. I allt, gestalt, blick, trolskhet, färg och glans; Det är, som om han ärft dem, så de blända. Men om han vore hennes son kanhända? v.
DANN. Herr Frank, kan jag få vara här tillstädes Och se uppå? Säg öppet ut, jag ber. FRANK. Den talar ständigt öppet, som ej rädes; Blif kvar, tag plats, ifall det roar er. Se åt sidan litet mer! v. DANN. Ursäkta, att jag frågar än. Är dräkten Som den bör vara? Hon är hvardagsklädd, Kanske för mycket enkelt, är jag rädd? FRANK. Skall fröken presenteras utom släkten, Kanske på hofvet? v.
Jag kan försäkra er, en man af ton, Fast ingen löjtnant, grefve och baron, Som har för mig ett hjärta och en ficka, Precis som gjord för er million; Han lärde rita blott i vår pension. Ja, ja, min onkel må visst blicka, Så mycket onkel vill, på min person. v. DANN. Du är förstämd, jag tänkte skicka Och tvinga honom hit ännu i dag; Men det är bäst att vänta, märker jag.
TRYGG. Ja, kommer han På detta sätt, blir målarn körd på porten; Han tål ej någon ynkrygg, herr von Dann. JULIA. Jag önskar, målarn drefs från hela orten. TRYGG. Så, är det så bevändt, då går det an. JULIA. Jag har alls ingen lust att målas, Kanske, som man mig hotar, tjäras, tvålas, Gud vet allt hvad, en främling till behag. TRYGG. Han skall bli tvålad själf, försäkrar jag.
Var vänlig nu, försök begära Att köpa den; bjud mångfaldt värdet sen, Den har också en furstlig ädelsten. v. FRANK. Ni önskar dela med er, nå välan, Se här har jag en skråbror, herr von Dann! Han talar ständigt om betryck och knipor; En sten kan röras af hans nöd, Hans sjuka hustru och hans orgelpipor, Som gnälla hela dagen efter bröd. Gif honom något af ert öfverflöd! v. DANN. Herr Frank!
Skall ej ett sådant anbud honom locka? JULIA. Han kommer föga, om han tror er pocka. v. DANN. Hur, pocka? Han förstår ju lätt, Att gubben offrar på en nyck, min docka. JULIA. Men aldrig säljer han sig åt er klocka. v. DANN. Tyst då, för tusan, en gång! Jag är mätt På alla dessa upptåg, svårigheter, Omöjligheter med och utan vett, Allt hvad er legion af inkast heter. Han måste komma.
Dagens Ord
Andra Tittar