Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 juli 2025
DANN. Hördes då er mor ej nämna Mitt namn nån gång? FRANK. Nej, aldrig; endast en, En namnlös, henne kär för länge sen, Som, sen han tvungits att sin hembygd lämna, Sändt henne denna ring från fjärran hamn. Blott hennes sista suck ljöd som ert namn. v. DANN. O himmel, hvad du velat ämna Åt mig ännu! Kom, gosse, i min famn, Kom, äg mitt allt, var som en son mig nära! Men hvarför bytte du ditt namn?
Nåväl, hur du vill ta det. JULIA. Bli målad? Skall jag målas? v. DANN. Ja, minsann! JULIA. Omöjligt, onkel, nej, det går ej an, Jag kan ej v. Kan ej! Jo, du kan, kan målas, Kan smörjas, svärtas, tjäras, ja, bestrålas Med alla färger, som man finner till. Ja, snälla onkel, visst, om ni det vill. Dock fruktar jag, det kunde vara För onkel själf ej utan fara Att ha mig tjärad. v. DANN. Hvad befalls?
Din skuld? Hvad är din mening med det talet? Hans skick, hans sätt, hans språk, hvad rör det dig? JULIA. Hör endast, att jag får förklara mig. Jag hade två förslag och gjorde valet Så dumt som möjligt. v. DANN. Gåtor allt ännu. JULIA. Jag kände förr herr Frank, jag sagt det ju. Att han var fattig, visste jag tillika, Men stolt också, ja, mer än många rika.
Hvarför? Säg mig det! v. DANN. Jag kunde svara: därför rätt och slätt, Att jag det vill. JULIA. Ja, men besinna, Jag kan ha vilja mot, fast jag är kvinna. v. DANN. Just därför vill jag ge dig skäl. En liten häxa, vanskapt, vederstygglig? JULIA. Ah fy! En sårad flicka, stött, men hygglig. v. DANN. Må vara. Desto mera blott Blir jag i mitt beslut orygglig.
Från Rom, Paris, kanske från Höga Porten En turk till målare, ja, det går an; Man kunde sitta för en sådan man. v. DANN. Mamselln är skämtsam Nej, förklara Er närmare! Hur skall jag det förstå, Att någon kan en konstnär vara Och vara här i denna gömda vrå? En konstnär, onkel, trifves bara Bland idealer, lita ni därpå!
Betrakta den, se, den är skön och stor. v. FRANK. Hur kan ni mena så? v. DANN. Jo, denna ring är mig bevis därpå. FRANK. Min ring? v. DANN. Ja, hör mig! Sen, af ödets bölja Jag drifvits vida världen kring, Då sände jag den ring, ni bär, er ring, Till en, en kvinna, som ej fick mig följa, Ej dela mina skatter, men som var Min barndomsvän, min brud i forna dar. FRANK. Jag häpnar. v.
Hvem styr den dimmans vägar sen, hvem rår Därför, att den vill helst i ögat vara? Men ögat mulnar, sjukas då, har vår. Se, så är saken. JULIA. Onkel, sluta Ej än, säg, när ni är så himmelskt god, Hur var den kvinna skapt, som hade mod Att se er kärlek och att den förskjuta? v. DANN. Jag var en fattig yngling, och jag stod I världen ensam, utan stöd att luta Min blomning mot.
Man kan ej se förutan syn, Ej väcka döda, ej på himlens fästen Så stjärnor, rycka andra ned ur skyn; Det kan man icke, men för resten Åt fanders med hvad man ej kan, Med allt omöjligt, allt: det går ej an! Man måste svälja is för att fördra det. v. JULIA. Här är jag, onkel, hur vill onkel ha det? Tvär eller rolig, osnäll eller snäll? v. DANN. Du skall bli målad här i dag, mamsell. Ditt skick?
Dagens Ord
Andra Tittar