Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 juli 2025
FRANK. Han spelar gärna adjutant åt värden, Han för mig till värdinnan Du ar stygg. FRANK. Jag känner gunstig herrn sen sista färden. v. v. DANN. Förunderligt! Jag är som skygg För denna arma yngling, jag, den rike. I världen har jag aldrig sett hans like, Så stolt, så fri, så öppen, så bestämd. Nå, Gud ske lof, så slipper jag bli skrämd För hvad jag ställde till. v.
DANN, rik egendomsherre på landet. JULIA, hans brorsdotter. AXEL FRANK, ung målare. FRU BINGEN, hushållsfru hos v. Dann. TRYGG, gammal trotjänare. EN SLÄTMÅLARE, i arbete hos v. Dann. v. v. "Omöjligt, kan ej, går ej an!" Till slut Skall man dock mer än mänska vara För att i längden härda ut Med denna hjälplöst platta mänskoskara.
DANN. Herr Frank, jag ser en blixtrande juvel Uppå ert finger; låt mig fritt bekänna, Att lust till diamanter är mitt fel. FRANK. Hvad sen? v. DANN. Jag menar, om ni sålde denna? Höj pris, om det på pris beror. FRANK. Dess pris, herr Dann, är högre, än ni tror, Den löses ej med guldet i er låda; Den är mig kär; näst mina ögon båda Det enda arf, jag äger af min mor.
JULIA. Hvems då i vida världen, om ej din? FRANK. Nåväl! JULIA. Tyst, onkel hörs. FRANK. Å, ingen fara! Det drog i trappan blott; nu är du min. Släpp, dyre, älskade, han kommer in! v. v. DANN. En vacker dag! FRANK. För mycket sol, min herre! v. DANN. Just solen, tycker jag, ger den behag. FRANK. Ursäkta mig, så tycker icke jag. v. DANN. Den sortens smak förstår jag ej, dess värre!
DANN. Min unge vän, om ni har tålamod, Så låt mig tala fritt, det är min vana. Jag känner er ej närmre, men kan ana, Att ni med all talang dock ej är rik. Nej, herre, jag är fattig, mängden lik. v. DANN. Och det finns törnen på artistens bana. Men också rosor, blott man vet att spana. v.
DANN. Du vet det bäst: På hela världen och på dig som mest För ert fördömda: "kan ej" och "omöjligt". JULIA. Men, bästa onkel, medgaf icke jag På stunden nyss, att jag kan målas? v. DANN. Ja, sen du sagt: omöjligt, slag på slag. JULIA. Jag medgaf ju, att jag kan tjäras, tvålas, Hvad allt det hette, efter ert behag. v. Väl, du kan allt, allt, allt, blott icke tålas. JULIA. Men skall jag målas?
Nu vet jag, hvarifrån den värma stammar, Som ständigt röjs hos er, ja, stundom flammar, Som ofta, ofta smälter er som vax. v. DANN. Om du ser spöken, flicka, går jag strax.
Att ta min Trygg till hjälp för att förplatta Min karaktär inför en ung artist; Hur du har kunnat röja sådan brist På takt och hållning, har jag svårt att fatta. JULIA. Min goda onkel, det var kvinnolist. v. DANN. Just rätta ordet. Ja, jag måste skratta. Men märker du, hvad du ställt till, Din kvinnoslughet, hvad af den är blifvet?
DANN. Han heter Axel, Axel nej, minsann Jag minns hans tillnamn, nå, det kan förtreta. JULIA. Frank. v. DANN. Frank, så hette han, just så. Det fägnar mig, du tycks ju honom känna. Då allt omkringgår, var det kanske denna, Som lärde dig att en artist förstå. Hur så? v. DANN. Blott säg mig, hurdan är han, flicka?
DANN. Ett kungarike Skall säkert icke räkna många slike. Mig har han fångat strax med första blick. JULIA. Men, bästa onkel, litet mera skick, Det kunde dock ej skada, vill man tycka. Han är för spotsk som främmande ännu. v. DANN. För spotsk? Kantänka! Ja, han vill ej smycka Sitt språk med fraser, söt och honingsljuf. För spotsk? Min fröken, ja, så menar du.
Dagens Ord
Andra Tittar