Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 oktober 2025
Ångern över brudrovet drunknade i en känsla av, att det var en stolt och oförvägen bragd. Fast han satt hela natten utan en blund och vaktade Soldis, när hon stod på golvet och lyddes, såg han blint på den bittra verkligheten och trodde, att han endast satt så för att beundra henne och tänka sina lyckliga tankar.
I hemmet berömde han skolan, tackade föräldrarne för befrielsen och förklarade att han aldrig hade så roligt som i skolan. Han glömde gamla orättvisor, blef mera mjuk i sitt väsen och mera frimodig. Modern började beundra hans lärdom. Han läste fem språk utom modersmålet och hade bara ett år qvar till gymnasiiafdelningen.
Blicken var djup, något svärmisk och afspeglade alla de minsta känslouttryck och skiftningar. Just emedan dessa ögon alltid voro så lifliga och själfulla, tröttnade man icke att betrakta och beundra henne.
Sådan är denna Azouras, en bild af detta dunkla, mystiska, harmoniska, som är till och som varseblifves, men som flyr för all omfamning och som förstör den, som vill äga, icke blott beundra.
"Hon borde aldrig älska en man af hela sin själ, aldrig säga till honom: jag är din. Låta mannen sväfva mellan fruktan och hopp. Någon gång visa äfven andra män någon ynnest och tillåta dem beundra henne. På detta sätt skulle hon sporra mannen till att söka bibehålla hennes kärlek." "Gud bevare, en sådan lära! Det hörs, att magister Nymark inte är gift." "Gud vare lof för det." "Hur så?"
"Ni kan inte låta bli att läsa hans böcker, om de en gång ligga på ert bord. Man måste beundra dem, ty det är natur i dem från början till slut. Och den framställes der i hela sin fullhet, alla dess uppenbarelseformer jemsides med hvarandra, såsom lika berättigade, lika fria, af lika stort värde. Ingenting döljes, ingenting hålles hemligt." John smålog. "Men hvad säger John?" frågade Lagander.
Framför dem alla nämner myten nymfen Eko, emedan naturen i förhållande till människoanden är osjälvständig; hon liksom upprepar våra sista ord, emedan hon färgas av vårt eget lynnes art: synes oss ljus, när vi själva äro lyckliga, mulen, när vårt eget sinne är skumt, förskräcklig i sin åska, sina stormar, sina dystra nejder, när vi rädas dem, sublim i samma företeelser, när vi beundra dem, oregelbunden och hemlighetsfull, när vi icke lära oss förstå henne, regelbunden och upplysande, när vi upplysa oss om hennes lagar.
Och din värld är så vid Och så skön och så säll, Och den mäts ej af tid, Och dess strålande dag Skall ej skåda sin kväll, Men en bubbla är jag! Och förmåga jag fick Att beundra din prakt, Men ej mer, men ej mer, Men att fatta den ej. Och du lockar med makt Mot din himmel min blick, Och jag trängtar och ser, Men jag hinner den ej! Så jag tänkte.
Trettio grader Celsius i skuggan besvära dem icke. De beundra det hvita huset, på hvilket solen skiner, det är annat än landsbygdens enformiga gröna färg! Inne på gården sitter en karl i vedboden och täljer. Mekaniskt rör han sina händer, det gula håret faller honom långt ned i ansigtet. Arbetet går så lätt, han har redan arbetat i tio timmar.
Prisar du ynglingen nu som rask i den flyktiga dansen, Dubbelt skulle du höja hans lof och beundra hans ifver, Såge du honom en gång, där i svett han rödfar sin faders Kärr och, stark som en björn, uppbryter den rotade granen.
Dagens Ord
Andra Tittar