United States or American Samoa ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hon hade alltifrån början låtsat som om hon utmärkt väl kände till William Zimmermanns literära produktion. »Hvad vill ni jag skulle säga? Jag vet ju hur fåfänga herrar författare äro.» »Än sen? Hvem har bedt er fjeska för min fåfänga?» »Det roade mig nu.» »Och man ska' göra allt hvad som roar en?» »Ja.» »Det ska' jag komma ihåg

Några dagar därefter, syster Lydia stannat en stund hos henne, sade hon: "Nu har jag bedt Gud om att bli frisk den här veckan, och har jag talat om för honom, hur mycket jag längtar efter pappa och mamma. Men har jag bedt honom om en sak till." "Hvad , lilla Greta?" "Jo, att jag måtte kunna bli riktigt snäll." Nu ropade någon syster Lydia, att hon måste , utan att svara.

Nu sade han honom att han varit falsk, när han bedt mamsell om förlåtelse. Förlåtelse? Han hade icke haft något att be om förlåtelse för. Men nu skulle fadern böja honom, han måtte göra sig aldrig hård. Försök! tänkte han. Försöken uteblefvo en tid, men Johan gick och stålade sig för att mottaga böjningarne. Brodern satt och läste vid aftonlampan uppe kammaren.

Lutad, men med kraft i armen, Ömsom yr och allvarsam, Snö i locken, eld i barmen, gick gamle Lode fram. Folket sade: "Fyr och flamma! Nu är gubben ung nytt; Forna junkern är densamma, Bor i hjärtat oförbytt. Tänder i hans blickar blossen, Lyser oss till seger skön; Nu kan fan ej skrämma gossen, Sen han bedt sin moders bön."

Men biskopen, hvilkens djupt böjda hufvud Athanasius' välsignande händer hvilade, var ingen annan än vår vän, ynglingen Frumentius från Tyrus. Denne hade med stor bestörtning förnummit kyrkofaderns afsikt att sända just honom såsom biskop till Axum, och han hade enträget bedt, att någon mera kunskapsrik och värdig man måtte det höga uppdraget.

Gärna han lagt sig i ro, han dagen igenom arbetat, Vadat i skogarnas snö och släpat stockar till herrgåln, Hade ej herr kommissarien själf bedt alla af gårdens Underlydande män den följande morgonen tidigt Samlas hos honom för älgarnes skull, som man skådat i nejden. Nu, i bekymmer att rusta sig ut till den stundande jakten, Måste han, trött som han var, fördrifva den älskade sömnen.

"Jag har legat öfver borgmästare och råd i två års tid", hördes han säga till någon, som gjorde honom sällskap, "och bedt dem låta laga nya trappor till klockstapeln, och jag har för sakens skull lofvat att själf utan betalning se efter timmermännerna, men hittills har ingenting blifvit gjordt, och härefter göres icke heller något, förrän en eller annan brutit armar och ben af sig dessa fördömda trädpinnar."

Minns jag dock själf, hur jag förr, han kom, densamma, som sedan Blef mig en trogen man, tills döden skilde oss åter, Hur jag befallte och viste mig spotsk och värd att begäras, Tills han förde mig hem, jag åter lydde med glädje; Därför som en drottning, och när ni kommer i kammarn, Akta knappt värdt att kasta en blick den ärade herren, Innan han bugat sig djupt och ödmjukt bedt om er ynnest.

"Jag kommer ihåg, att jag också ibland satt och skrattade och hviskade, fast hon allvarligt bedt oss vara stilla. Jag försummade också ofta att lära mig mitt tänkespråk, fastän hon gärna ville, att vi skulle kunna läsa upp det. Och en gång drog jag en gosse i håret att han skrek till, midt under det moster Lotta läste texten för oss, och hon måste afbryta läsningen och se oss.

Här skola våra barn också En gång våra stigar . Ha det vi haft, se det vi sett Och be till Herren, som vi bedt. Gud, skydda detta kära land, Från sjö till sjö, från strand till strand, Sänk öfver det din milda vård Som sommardagg rosengård! Välsigna hvarje trofast själ, Som önskar det af hjärtat väl, Men slå hvart ondskans uppsåt ned, Som vill dess fall och stör dess fred!