Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 juli 2025
För detta ändamål bestälde hon sig en ny, efter sista modjournalen gjord dräkt af hvit silkestyll, utan ärmar och djupt dekolleterad fram och bak, så att hennes fylliga barm, runda armar och bländande hvita axlar skulle göra sig gällande. Belåten och viss om segern gick hon öfver golfvet i den upplysta salen. Skulle de små flicksnärtorna ännu våga ställa sig i bredd med henne? Alt ännu!
Så hon sade, och från hufvudet Tog hon kransen, tog ifrån sin barm Rosenstjälken, tog sin gördel sist, Kastade dem vidt i bäcken ut, Talande i stilla klagan så: "Tag, o bäck, Nadeschdas smycken du, Låt dem följa till Moskva din våg; Med Moskva de skynda till Oka, Och Oka dem för i Volgas famn; När med Volga sen de hafvet nå, Finna de min drömda ynglings bild: Gränslös, blodlös, famnlös är ock han, O, i drömmar blott omfamnelig."
I kretsen av dessa genom oskrymtad gudsfruktan och inbördes kärlek förädlade naturmänniskor var det liksom om ett friskare, men allvarligare liv genomströmmat honom. Ljuva minnen vaknade i hans barm, minnen från hans barndom, då fader och moder ännu levde, och han själv, ett oskyldigt barn, uppväxte i deras vård under den gamla hyddans tak.
Hans lif skall blygd Hölja, hans spår min hämnd skall finna, Fördes han än af stormen till världens gräns. Ej nämne en tunga det namn, Hon bar, min dotter. Här i sin faders barm Har hon sin korta lefnads saga; Vare den blott för mig. Det är minne nog.
Jag har burit ett dödligt, lidande hjärta, som mätt med klappning tidens slag, i min eviga barm och detta för att göra dig förtrolig med din Gud, hemvand i hans famn, som barnet i sin faders. Kom, min älskling och förstfödde! Räds ej! Dina skulder äro avtvagna med mitt blod. Jag är icke ett rysligt Öde. Jag är din fader, broder och förlossare!
Den sanne kristne är, enligt Adolfs uppfattning av vår lära, en soldat, som evigt svurit sanningens fana och förbundit sig att med uppoffring av allt jordiskt kämpa till sista andedraget mot det onda i världen eller i sin egen barm; ingen vapenvila, för att hämta andan, är honom tillåten; han får icke mäkla, icke underhandla med fienden, utan ständigt, över dignande förhoppningar och bleknande levnadsfröjder, rycka framåt och slutligen stupa under korsets fana.
Sorgbarn fick vid dessa tillfällen vara ostörd, ty man trodde, att han i sin ensamhet väntade på uppenbarelsen, var han nämligen skulle finna de rövade klosterskatterna. Men om natten vilade Sorgbarn på mattan innanför riddar Erlands dörr, och denne åhörde otåligt under sömnlösa timmar suckarna, som pressades ur gossens barm.
Hon var nästan säker på att storfursten nog hade kommit, om han fått följa sitt eget tycke. Men man ville naturligtvis hindra honom, därför dröjde han. Och Sara var alldeles obekymrad, fastän hennes mor redan började blifva otålig. Modern viste ej hvilka stora förhoppningar hon närde i sin barm. Desto gladare skulle hon blifva, då hon finge se dem förvärkligade.
Rasande, björnen lik, när jägarens spjut i hans barm trängt, Gick jag till stugan och tog från spettet ett bröd; med ett yxhugg Slog jag det sönder, och svart flög barken, ur rämnorna kringspridd.
Hennes kinder voro fylligare, och hade en dålig, röd flammig färg, hennes förr så vilda hår var slätkammat med pomada och hennes fasta barm hade givit sig ner i korsetten. Maria Stuarts-krage hade hon och manschetter, och pojkarna svärmade som flugor kring henne, medan herr Axel stod där oberörd väntande få bli lös.
Dagens Ord
Andra Tittar