Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 juli 2025
Lotten med snuggan i den ena mungipan pustade rök ur den andra regelbundet som en motor. Lizzy blottade i smyg sin rika barm för solen. Brita kastade en lång och lömsk blick upp mot Ludwig, fnös och stoppade en ny polkagris i mun. Tante Sara räknade någonting på fingrarna. Betty satt hopkrupen, hakan stödd i handen, munnen dragen på sned, tittade i kors över nästippen och såg allting dubbelt.
Hvems är den stämma, som med ugglans läten Till en förvirrad harmoni sig parar, Beskrattande med återbrutna ljud Din frid, din stillhet, dina vallmodofter? Det är den sorgsnes klagan, milda natt, Det är den olycksaliges förtviflan. Jag tänkte en gång i en bättre stund: "Förnuftet måste blifva fridens härold Till upprorshopen i min vilda barm."
Så vardt Hans klagan länge hörd, Men nu Hans barm en suck ej sänder, Och dubbelt hemsk, sen hon blef störd, Till nejden tystnan återvänder. Och Profeternes söner vände hasteliga till Samuel tillbaka. Men då Han såg dem, sade Han: är det frid med Eder? Då bådade de Samuel det som skedt var.
Hon sökte någon i skaran av de präster, som i högtidligt tåg följde biskopen till kyrkan. Förmodligen fann hon även den hon sökte, ty blixten i hennes mörka öga upplöste sig plötsligt i trånfullt skimmer, hennes barm hävdes av en suck, och drömmande sjönk hon ned på bärstolens kuddar. Ett ögonblick därefter gav hennes ringklocka tecknet till bärarne att sätta sig i gång.
Hon lämnade lövsalen och riktade sina steg till villan, medan hennes barm vidgades av sälla känslor och hennes öga glädjedrucket och tacksamt höjde sig till stjärnvalvet över det omätliga tempel, vari försoningen med hennes älskade nu var firad. Alkmene väntade troget i sovkammaren sin härskarinna.
Två mörka makter hota Min sällhet oupphörligt, Den ena är min broder, Min moder är den andra." "Sin broder fursten nämnde, Stör han en broders lycka?" "Du minns en stund, o flicka, Du minns den första gången, Då våra blickar möttes, Ditt hjärta och mitt hjärta. Då var min broder nära, Han såg dig, och din anblick Spred i hans barm en låga, Vild, dunkel, outsläcklig.
Nu tryck mig till ditt hjärta, göm mitt hufvud, att ingen ser mig, göm det vid din barm. och älska, älska mig! EBBA FLEMING. Han hennes son! Det var dock sant. Om himlen rättvis är, hvi faller blott på mig dess hand! Fjortonde scenen. De förra. Gif rum! HERTIGEN. En drunknad flicka! SCHEEL. Arvid Stålarms dotter! DANIEL HJORT. Ah! Det är hon! Blef det till slut ditt öde! Bort!
Den kväll, jag gav dig den lilla ringen, som ... som du icke bär på ditt finger ... Karmides, var har du ringen? Här, på mitt hjärta, svarade Karmides och drog honom upp ur sin barm. Ack, förlåt mig! Jag ville övertyga mig, att du hade förvarat honom, fortfor flickan med glädjestrålande ansikte. Men jag ville säga dig, att samma kväll drömde jag, att vi alltid finge vara tillsammans.
Dock än ett minne åt sägn och sång Han hunnit ge, En strid han kämpat ännu en gång, Den skönaste, Förrn döden nådde hans unga barm, Förrn pulsen stelnat, som slog så varm, Förrn, fåfängt vinkad af bragden, Låg vissnad hans domnade arm. Det var, när Oravais blodiga dag Till sorg gick opp, När segern själf blef ett nederlag, Som bröt vårt hopp.
Då jag ville två i dig min kind, Om dess rodnad kunde tvättas af, Då jag ville två min barm i dig, Om dess mjälla hvithet flöt sin kos, Då jag ville blomstersmycka mig, Om med blomstren jag fick vissna själv!" Sagdt; och af sin egen fägring kvald Sänkte hon sin hand i bäckens djup, Grumlande i hast dess spegelvåg.
Dagens Ord
Andra Tittar