Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
Ur tvärgatan kommo skuggor, små och snabba som insekter. Abraham stannade i gathörnet och lät en större skugga glida förbi, en stor läderlapp, som med fladdrande vingar seglade mot vinden. Aposteln på jakt, tänkte Abraham. Nu springa pojkarna snällt. Han ökade själv takten.
Och sedan hon givit ifrån sig denna lilla elakhet, gick hon upp till Aposteln. Ingenjören drog en lättnadens suck. Ja, kära Marie, och så är det en sak till. Jag har Backarna och Åstorp på hand. Herre gud, Julius! Det är väl inte ditt allvar det där Det där? Ja kära, bli inte ond. Jag trodde ju jag trodde ju, att det bara var någonting sånt där, som du gick och tänkte på
Han talade tills stämman sprack och saliven löddrade sig i mungiporna. Slutet blev, att jungfru Lisen måste hämta doktorn. Han körde ut Aposteln och lät fru Marie gå till sängs. Sinnesrörelsen hade varit så ovanlig, kraftuttömningen så stor, att hon måste stanna i sängen mer än en vecka. Under tiden vistades Louise hos sin mor.
Strax efter åtta kom Aposteln hem. Jaså, är svärmor här. God afton. Fru Marie svalde några gånger och kom slutligen fram med ursäkten. Louise rodnade ända upp under hårfästet. Mamma har ingenting att be om ursäkt för. Jaså, tror Louise det? Jo, svärmor har nog skäl att be om ursäkt. Men jag är inte långsint. Det skall vara glömt.
Och jag miste två tänder. Men ska det vara rättfärdighet att inte ge mig en skvätt för allt jag sagt honom, gamla kisse där Louise sprang upp, hon slingrade förbi Evelin, som öppnade stora famnen, och rusade in i sängkammaren. Hon hann slänga av sig kläderna och krypa i sängen, krypa ned under täcket. Mot vanan knackade Aposteln på sängkammardörren.
Så mycken ödmjukhet kunde Abraham icke motstå. Han släppte sitt tag. Gusten vräktes åt sidan. Och vig och kvick som en katt var Aposteln på benen och rusade in i Oscarsgatan. Nu förstod Abraham sammanhanget. Han satte fingrarna i mun och visslade en varning. Aposteln var snabblöpare, men elementargossarna hade för långt försprång.
Han sade sig att också aposteln Paulus själv under en lång levnad varit en otrogen och en hedning, högfärdig över sina saduceiska kunskaper. Och så hade undret inträffat, bländat honom, tvingat honom på knä. Vandringen till Damaskus hade varit hans konfirmation. Men var det inte redan för sent för honom själv? Det var inte mera än en månad till dess han skulle avlägga löftena.
Gusten Sörman blev förste man på kontoret. Då förstod hela staden, att huset Broms & Krok sett sina bästa dagar. Aposteln råkade i raseri. Han skrev tre artiklar för Nyheterna. I den första talade han om en mordbrand, vars upphovsman fortfarande gick lös på stadens gator.
Hon var i nattdräkt, och Aposteln, som såg sin hustru stå barbent och bararmad inför en främmande man, förlamades. Paulus, sade hon. Du ska inte ha någonting att skaffa med den människan. Att du inte skäms stammade Aposteln. Det är en mördare, sade Louise och vände de båda herrarna ryggen. Abraham Krok fick tvenne brev.
Abraham satte sig upp. Släpp henne, din sate, skrek han. Men Aposteln hörde icke. Herr Vickberg kom ut på förstubron. Herr lektor! Aposteln hörde icke. Då spindlade herr Vickberg på sina smala ben rakt fram mot den fruktansvärde och skrek i hans öra: Lektor Paulus Holmin! Och lektorn vaknade, stirrade framför sig som en sömngångare, som väckts. Svårmodig och ängslig. Vem är ni?
Dagens Ord
Andra Tittar