Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
Hur visste jag att det orena bara var kropp ? Visste jag hur många skal det satt kring det som aldrig kunde förorenas emedan dess väsen var renhet? Och jag tänkte med aposteln: Herre, när skall du befria mig från denna dödens kropp?
Han gjorde en lov kring dem, så att säga nosade på sitt byte, hejdade Abraham. Gusten fortsatte. Abraham, Abraham, sade Aposteln med mild, genomträngande vänlighet. Du ska inte vara tillsamman med Gusten Sörman. Det ser illa ut. Å, gör det? sade Abraham. Aposteln fortsatte att tala med mild men genomträngande röst. Han talade om frestelser och sedlig styrka.
Han svängde runt med henne, släppte henne. Och kysste. Det var inte någon broderskyss, sade Gusten. Frid, mina barn. Jag går på biografen. Akta er för Aposteln! Det syntes, flämtade Elsa. Det syntes över hela gatan. Hördes också. Nu går vi till Backarna. Vet du av, att vi ska bo på Backarna? Ja. Jaa, härmade han. Tänk att nu blir trädgården din och huset också. Är det inte roligt? Jo.
Men när han kom till "förförelsen", förlorade fru Marie för första och enda gången i sitt liv varje tillstymmelse till självbehärskning. Skäms, människa, skäms, människa! skrek hon. Hon fann icke ord. Hon trummade med händer och fötter hela fanfarer. Louise blev skrämd och sprang efter vatten. Men Aposteln smittades av svärmoderns raseri.
Din mor är inte så lättsinnig, Louise. Hon har sina fel, men hon är en klok kvinna. Att reglera Blekängen fordrar kapital, som hon inte har. Hon skulle ruinera sig. Hon gör det ändå, sade Louise. Aposteln gick in till sig men återvände efter en stund och sade: Kära Louise, du förstår väl, att jag ingalunda velat skada dina föräldrars intressen? Jag har gjort min plikt som medborgare.
Det är en riktig gentleman, ska jag säga Gusten. En riktigt rar kar. Och nu ska jag bli jungfru. Å herre Jösses ja, så ska det väl bli slut med de eviga pojkvaskarna Vid kvällsbordet sade Aposteln: I morgon, kära Louise, får du en tjänarinna. Jag behöver ingen. Nej. Men hon behöver dig. Syster Agnes tog nu ordet och förklarade saken. Det var fråga om en fallen kvinna, som Paulus önskade rädda.
Och under tiden satt Johnsson på Tre Remmare och viftade med en Riksbankens femma. Och "Liter-Pelles besk" kom på bordet. Och Johnsson blev så småningom en ganska mäktig, förnäm och godmodig gammal människa. När Abraham halvspringande nådde Krokens lampor, mötte han sin svåger. Aposteln kom ut ur Bromsens hus och Abraham förstod, att slaget redan var förlorat. Vad har du ställt till?
Hon följde honom in i portgången, klättrade upp på honom och gav smekningar, som den utståndna sinnesrörelsen gjorde alltför häftiga. Med någon ansträngning sprängde Aposteln omfamningen, ställde flickan framför sig och sade: Ni tar fel, stackars barn. Ni är så djupt nere i smutsen, att ni icke kan skilja mellan gott och ont. Jag är lektor Paulus Holmin. Å fy tusan! sade flickan och brast i gråt.
När "lördagsgossarna" tågade förbi någon farlig punkt, där lektorn brukade stå på lur, tog han upp en psalm, vanligen den etthundra och tjugufjärde. "Mörksens furste stiger ned, hotande och vred " ljöd det ur sjuttio vidöppna pojkgap. Och aposteln måste vända. Han kunde icke tysta ned psalmsångarna. Magistern visste, vad han gjorde. Men Julius Krok led av allt detta bråk.
Aposteln fordrade ofantligt mycket av sin hustru och då hennes icke alltför starka hälsa led därav, blev han otålig, brysk. Han grubblade över sitt äktenskap, och då han betänkte, att Louise ännu efter två år icke blivit mor, fann han deras förhållande okyskt. Han gick nu till motsatt ytterlighet, förebrådde hustrun hennes smekningar och lät förstå, att hon hade förfört honom, en sedlig människa.
Dagens Ord
Andra Tittar