Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 juni 2025
Sagdt, och ur salen snart försvunno de båda, och häpen Följde majorskan, färdig med hjälp, om de väckte sitt arma Barn och det skrämdes ihjäl af den stormande fadrens mustascher. Ensam blef med sin dotter i rummet den ädle majoren, Trumpen ej nu. Förklarad han satt som fordom i gungstoln, Sög sin pipa i ro och fläktade stundom mot taket Hvirflar af rök och vaggade fram och åter behagligt.
Med rättvis stolthet ser jag min ädle son I sina anors strålande krets igen, En oerfaren yngling ej mer som förr, Men pröfvad, van att handla, beredd kanske Att själf sitt rum eröfra bland dem en gång. Min son, från hemmet länge du varit skild. Hvar, hur, i hvilka nejder, i hvilket värf, Har du ej yppat, jag det ej frågat har; Min önskan varit sådan, jag velat så.
När gamle Pistol uppträdde från de djupa led, som 1808 bestått den förtviflade striden för fosterlandet och äran, flärdlös, trumpen och lugn, med en järnfast ära i djupet, väckte han hos allmänheten samma känslor, som grepo hans vapenkamrat, den ädle majoren, då Finland, stod för hans öga; hans torftiga, gömda, heliga fädernesland.
Därför jublar fröjden nu i byn, Att den glade fursten blifvit vår, Därför festligt smyckar folket sig, Att den ädle kommer hit i dag, Därför samlas vi på slottets gård, Att vår unge fader så befallt. Upp, Nadeschda, kom då, följ mig åt! Under vägen bryter rosor du För din lock, din barm, ditt smärta lif.
Men det, fortfor Petros, vartill jag nu vill komma, är en bön till dig, min lysande och ädle herre, och tillika en uppmaning, given av själaherden till ett av fåren i hans hjord. Innan du kröker ett hår på Krysanteus' huvud, niåste du därom underrätta mig.
"Hvar är Tomas? Lefver han allena Och är icke här bland sina bröder?" Så han sade. Långt ifrån i torpet Satt den ädle Tomas hos sin flicka. Men han drog just nu sin hand ur hennes. "Hvad är detta?" sade han förvånad, "Ser mitt öga, eller ser min nacke? Ögat borde skåda dig blott, flicka, Och min nacke endast svarta väggen.
Men kommer sen en obekant till denna ö, Ser dessa namn och frågar häpnande: "Var ej Den döde här er konungs bittra fiende? Hvem har då, medan härskarn lefver än i glans, Djäfts för hans ögon resa denna minnesten?" Då skall det svaras: "Ädle främling, undra ej! Två makter gjort det, starkare än härskarn här: Ett sonligt hjärtas kärlek och en moders bön." N:o 2. Herrans bud.
O, då vi skildes sen, som han sjunger, den älsklige skalden For han för evigt dit, jag hit. Bekymren i lifvet Kommo med plikter och år och fäste på kärleken bojor. Långt på en enslig ö, där vår kust nedskjuter i söder, Lefde den ädle och dog, som lärare älskad och vördad; Jag vid en bortglömd vik af en insjö fjarrän i norden Grånat, och länder skilt och tider förvandlat oss båda.
Ty ni må veta, ädle herre, att dessa människor äro av ett folk, vilket Gud nekar ro och vila, sedan han dömt dem att från släkte till släkte vandra från land till land. Märkligt är deras öde och viktigt att tänka över, ty det vittnar om Guds allmakt och stränga rättfärdighet och om vår heliga läras evigt ståndande sanning.
Den gamle stod en stund Med handen på sitt rika skägg betänksam; Omsider, skakande talte Sitt hvita hufvud, såg han opp och talte: "Hur länge, vet jag ej, O furste, blott bekymret mäter tiden. Hvad är att räkna år För den, hvars lif en vårdag likt förflutit! Jag var ett barn ännu, När af er höga furstesläkt jag upptogs, En yngling var jag, när Er ädle faders första steg jag stödde."
Dagens Ord
Andra Tittar