United States or Georgia ? Vote for the TOP Country of the Week !


tycktes det honom, att den oändliga vägen måste ha tagit en oändligt lång tid. Det måste vara slut för länge sedan allt det, som plågat och givit ångest. Förbi och nästan glömt. Lugn drog han upp nycklarna ur västfickan, och utan att kasta en blick upp till faderns fönster öppnade han porten och steg in. han skulle sätta nyckeln i tamburdörren, såg han, att det lyste genom nyckelhålet.

Jag känner en riktig ångest, när jag tänker att ut gatan bland dessa förskräckliga hästar, af hvilka jag väl en vacker dag skall kastas omkull. Det är ohyggligt att ständigt med den föreställningen för ögonen. Det är icke muntert att vara fattig, närsynt och illa klädd. Och är mitt lif ödsligt.

Och denna förväntan blir sannerligen inte gäckad det är inte idyllens frid, som väntar som den trogna kärlekens belöning. »Jag var», säger chevalier des Grieux, »född för en kort sällhet och en lång smärtaKärleken börjar hos Prévost med det som fransmännen kalla le coup de foudre , och liksom den tagit sin början i blixtens tecken, utvecklar den sig vidare under mycken storm och vedermöda, genom korta ögonblick af sällhet och långa timmar af ångest, tills den slutliga katastrofens stund är inne.

Jag försökte tala henne till, jag försökte att nämna hennes namn, men hon svarade mig icke, och till sist måste jag lämna henne åt sin egen smärta, väntande i ångest de ord, vilka skulle komma, när den en gång bröt ut. Det dröjde mycket länge, innan denna tystnad bröts, och när det skedde, var det icke med ord. Min hustru sträckte endast fram sin hand emot mig och drog mig till sig i soffan.

De ropa icke till mig av hjärtat, allenast jämra sig sina läger; de hava ångest för sin säd och sitt vin, men de äro gensträviga mot mig. Det var jag som undervisade dem och stärkte deras armar, men de hava ont i sinnet mot mig. De vända om, men icke till den som är därovan; de äro lika en båge som sviker. Deras furstar skola falla genom svärd, därför att deras tungor äro hätska.

Fars sängkammare låg nämligen åt gården; det var sommar och han sov för öppet fönster. Jag kunde således även från gården vaka över honom och höra, om han ropade. Denna anordning motsvarade i hög grad mina krav en fullständig lycka. Jag fick träffa min älskade och levde i dödlig ångest för upptäckt; jag bedrog min far och gnagdes av ånger. Livet var fyllt av spänning.

Det var en äkta ordentlig västgötska! tänkte sergeanten. Men hon såg oändligen mild, nästan rörande ut i denna stund, att han teg. Litet därefter tillade han: Att din mor skall vara sjuk? tänk om hon är död, Sara, när vi kommer ... när du kommer dit ned? Ja, Gud väles det, stackare! Hon har ingen rätt glädje haft i livet. Ångest och sorg jämt, och nu till slut bara idelig sjukdom.

Den kroppsliga smärta, hon dervid erfor, kändes nästan välgörande och lindrande för själens ångest. Ingen fanns i rummet; det visste hon, fastän hon för öfrigt inte hade reda stort någonting. Arvi hade fallit i en dvallik sömn. Han vaknade nu plötsligt och klagade. Alma kröp knäna fram till honom. "Mamma," sade Arvi, "det gör ondt i hufvudet och halsen." Han suckade och såg modren.

Han begav sig till något av de små skurdtempel, som byggda av pålar och alldeles runda stodo under ekarna vid vägen med insjunkna nävertak och mossiga beläten. Visade sig hotande järtecken i offerdjurets inälvor, greps han av vidskeplig ångest, att han hela natten lät bränna facklor och utsätta vakter.