Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 juni 2025
Han började finna att dessa ödmjuka voro bra nog andligen högfärdiga och att vägen till visdom genom Jesus var en påhittad ginväg. Kom dertill att han bland skolkamrater numera hade grefvar och baroner, och när namn på -hjelm eller -svärd började höras i hans skolhistorier, fick han varningar för högfärd. Var han högfärdig? Troligen! I skolan sökte han aldrig de förnäma.
Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det. Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord; men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort. Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det.
Och vägen hade dragit ut sig i det oändliga, kamraterna hade fallit från, men den lille snusbrune fortsatte oförtrutet från olycksställe till olycksställe. Alltid lika glad att hjälpa, alltid lika fumlig, lika hånad, lika omöjlig. Alltid samme lille hjälpsamme Pelle-Jöns. Men en Pelle-Jöns utan skratt, med ett orubbligt, ömsint allvar i sitt hjärta.
Slutligen hade hon ingenting mer att beställa med Daniel. Hon daskade honom med två fingrar på kinden. Du är ändå snäll, du, Daniel, som gör som mor vill. Hon följde honom ut på kökstrappan. Pojken slöks av mörkret. Stegen föllo jämnt och stadigt i gruset, så klingade klackjärnen mot den frusna vägen, så hördes ingenting mer.
Så hörde han ett buller från vägen. Det är visst en orrhöna tänkte Heikki och slungade ut i småskogen en af sina flata stenar. Stenen flög ett stycke in ibland buskarne. Patronen kom närmare. Nehej, tänkte Heikki det är ingen orrhöna, det är visst ett troll, det är bäst att jag gömmer mina pengar.
Var hon då icke genast färdig, så väntade de gärna, till dess de fingo henne med sig den lilla del af vägen som återstod, innan de kommo fram till skolhuset. "Mina små blommor", brukade lärarinnan smeksamt kalla barnen. En dag frågade hon, om de kunde förstå, hvarför hon kallade dem så. Alla barnen funderade, men visste icke, hvad de skulle svara därpå.
Och nu har Atte blifvit så lärd och så fin. Och så du har blifvit en vacker flicka. Nadja såg ned hon skrattade... Ja, det är många som tycka det ... men jag kunde aldrig tro, att en fin herre... Adolf tog ett steg framåt. Min kära flicka, vi måste gå nu. Gå du andra vägen, jag går den här, det passar inte att vi gå tillsammans genom skogen ... om någon såg oss, så... Nadja drog sig åt sidan.
Hastigt stiger ynglingen ur djupet Och med kraft den dunkla vågen klyfver, Tills han hunnit till sin älskarinna. Och han fattar hennes hvita händer Och den hulda till sin boning leder.
Är det roligt att gå i skolan? Svarar icke den lilla flickan på alla dessa oförskämda och närgångna frågor, anses hon ouppfostrad och blir kanske dragen i håret av den absolut främmande mannen! Tänkom oss att vi barn skulle handla på samma sätt. Att vi började i en spårvagn: Vart skall den här lilla gubben ta vägen då? Vad heter den lilla gubben?
Hvart har han tagit vägen? Petu pekade med fingret mot vedlidret, och qvinnorna gingo båda dit. De sågo omkring sig der inne, men upptäckte ingenting. Ville! ropade modren. Intet svar hördes. Men nu, då ögonen hunnit vänja sig vid skymningen, fingo de sigte på gossen i en vrå. Grälande klef modren öfver vedklabbarne fram till honom. Jaså, du svarar inte, din kanalje, fast man ropar!
Dagens Ord
Andra Tittar