Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 30 september 2025
Han blev stående utanför dörren och lyssnade för att höra, när hans mor föll i golvet. Men han hörde ej någon duns. När han till sist släpptes in, låg hon alldeles som förr i sängen. Han vågade ingenting säga. Han hade fått tillsägelse att hålla sig mycket tyst. Han blev stående ett stycke från sjukbädden och sneglade på sin mor med ett finger i munnen.
Det var en lycklig tid... Endast då och då förmörkades den strålande rymd, under vilken han levde, av ett svart och hotande strömoln: tanken på nyåret, då bokhandelsräkningen skulle komma. Han vågade inte ens tänka på, för hur mycket pengar han på Josefs inrådan tagit böcker på kredit. Han vågade inte ens ha böckerna hemma. De prydde Josefs och Axels bokhyllor.
Sen är det kyrkoherdens tur, och så ska de ha ordet en gång till var. Jag önskar kyrkoherden inte hade gett sig in på det. Måtte det nu bara gå bra! Stellan såg på henne. Han skulle ha velat fråga, varför hon var rädd. Men han vågade inte. I stället sade han: Ska farmor gå? Jag skulle mena det, om jag också ska bäras dit. Får ja följa mä? frågade han så oskyldigt han kunde.
»Joo, det vill jag lova! Här får man ju ett mål mat för några kronor, där en fläsksvål och ett par skedblad stuvade potatisskal för femti rubel.» Medpassagerarna hade blivit intresserade av konversationen och en av dem vågade en fråga. »Är det verkligen så hemskt i Petrograd?» »Jo, var lugn för det», sade Esselgren högtidligt. »Ingen mat, inga kläder eller skodon.
Engång, då de båda flickorna piskade mattor i trädgården och då jag stod i vårt fönster och nickade och grimaserade åt dem på barnsligt maner, kom min mor plötsligt över mig, drog mig i håret därifrån och ropade: Titta inte åt de där människorna! De äro fördärvade! Och jag blev så rädd, att jag på långliga tider inte vågade kasta en blick över trädgårdsmuren.
Glad som en dag, ungdomlig, djärf, elak, stundom vek och öppen, stundom obeveklig och slug, den främsta i faran och trogen i alla skiften, var han ett ideal för gossarna och ärnad att vara det för andra samfund i lifvet än deras. Denne yngling, som vi vilja kalla generalen, emedan han vid exercisen innehade denna rang, vågade försöket att rädda den olyckliga trumslagaren.
Skulle han nu gå upp till Ziri? Vågade han, hur skulle han säga? Å, min fru, jag älskar er vansinnigt, ända sen i går? Vad det skulle låta svinaktigt! Alldeles som i romanerna, på teatern. Nej, min fru, jag kan inte leva utan er, jag älskar er själ! Herre min skapare vad det lät enfaldigt!
Hyddan lämnade jag med bäfvande hjärta och tillslöt Dörren och vågade ej, förrn redan jag nalkades hemmet, Stanna och bedja en bön om frid för hans frälsade ande.
Hon skulle velat stryka med sin hand öfver hans hår, bara en enda gång; men det vågade hon icke. Hon var rädd för att göra det på ett sätt som skulle misshaga honom. »När reser du?» »Jag vet inte. Jag hade god lust att ge mig af i dag hvarthän som helst, bara för att komma härifrån. Men jag hinner nog inte.» »Så i morgon då. Hvart styr du kosan hän?» »Det vet jag inte.
Nästa morgon under rasten kom Ebenezar fram till honom: Har du listan med dig? Stellan hade den i fickan. Han hade nog funderat på att söka smita undan genom att glömma den, men av en eller annan anledning vågade han inte. Men nu sade han i alla fall: Ja har glömt den. Glömt den! Mig lurar du inte. Du har naturligtvis inga pengar. Men nu blev Stellan förnärmad: Har ja inte pengar, va! Ja ä rik.
Dagens Ord
Andra Tittar