Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 september 2025
Aga älskar Omars hulda flicka, Som i jungfruburen vuxit ensam, Skådat icke sol och icke stjärnor, Aldrig än fått se, hur kornet växer, Kornet växer, och den röda drufvan. Flickan återger sin älskling Hans förlofningsring. "Tag den åter! Fader, moder, Som ej hylla dig, Fader, moder, bror och syster, Alla neka mig. Skona du din arma flickas Oangripna namn! Den förlåtnas öde äger Nog sin tyngd ändå.
Och hur väl jag än känner alla de argument, som anföras mot en dylik tankegång, är det mig dock omöjligt att göra dem gällande i detta fall. Jag varken tror eller icke tror. Jag går liksom i en pinsam väntan att en gång få klarhet i vad jag icke vet. Och under allt detta växer hos mig en tanke, som spirat i den stund, då jag visste, att mitt barn skulle dö.
Kanske kryper han på golvet i en koja och får hugg och slag, medan jag här sitter vid mina skattkistor, som jag till ingenting kan bruka. Kanske har han det gott och leker och växer bland vänliga människor till en hjälte, inför vilken Ulv Ulvssons söner komma att buga till marken.
Nu växer den slumrande gemensamhetskänslan fram, han blir solidarisk med de andra, han förvandlas till medborgare i ordets djupaste mening.
Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.» Och han sade: »Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden; och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.
Jag är en fattig gosse jag, som äter andras bröd, Jag har ej huld, jag har ej hem alltsen min faders död; Men klaga är ej mitt behag, Jag växer högre dag från dag, Jag är en krigargosse, jag, För mig finns ingen nöd. Och lefver jag, tills jag blir stor och fyller femton år, Till samma svält, till samma kamp, till samma död jag går.
Lägg då hand i hand och foga Hake i den andra haken För att sjunga goda kväden, Sköna ord tillhopa sätta, Att de ädle dem må höra, Sångens vänner dem förnimma Bland den ungdom, nu här uppgår, Bland den skara, som här växer, Dessa ord, som gåfva fångna, Dessa ljufva sånger, tagna Från den gamle Väinös bälte, Under Ilmarinens ässja, Ned från Kaukomielis svärdsudd, Joukahainens båges bana, Från det innersta af Pohja Och från Kalevalas moar.
Han går! Hvad har jag sagt? Hvad gjort? Min kraft, min kraft mig öfverger. Där går han, o min son! Se stjärnljus sväfva kring hans mörka lockar, och hög som natten växer hans gestalt. Du älskade, du lif, du vår, du sol, vänd åter i min famn!... Han hör ej mer. Femte scenen. STÅLARM. Good afton, ers högvördighet! Jag stör? ERICUS ERICI. För ingen del.
Sista dagen ville jag icke ha ett ögonblicks ledighet. Jag var rädd, att saknaden skulle hugga klorna i mig. Det var före middagen. Här satt en liten fru och pratade. Så kom han. Och vi längtade båda, att den goda damen skulle gå, men hon satt som limmad på stolen. Det var rent af fånigt, att hon icke gick; hon borde väl kunnat känna i luften, att vi önskade henne dit pepparn växer.
Där är alltså stugan låt oss då sitta ned han talade högt med sig själv som till en kamrat låt oss sätta oss här i skuggan vad är det jag har hört om honom vad har jag då hört? Han kände på sin panna, den var fuktig av svett fast vinden var sval. Nu går snart solen ner nu snart går den ner! Å, jag kan förstå att man blir en sådan om man växer upp här! här är så vackert att här bor sannerligen Gud!
Dagens Ord
Andra Tittar